Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÖRLIG, äv. ÖRLOG, adj.; adv. -T.
Ordformer
(årlig 1568. örlig (öh-, -gh) 1531–1781. örlog 1686, 1865. — n. sg. o. adv. -ligitt 1632. -ligt 1686, 1865)
Etymologi
(†) som har avseende på l. kännetecknas av krig l. strid, krigisk (se d. o. 2); särsk. dels om skepp o. d. som är avsett att brukas i krig l. strid, dels om tidsperiod (jfr ÖRLOGS-TID). Begäre i yterligare att wij schulle giöre wår örlige skip tilredhe. G1R 7: 438 (1531). Den Herren som alltt Örligitt j Werlden stiller. RARP 1: 191 (1632). At therigenom uti örlige tider förmodeligen ärnå någon mera säkerhet. VDAkt. 1759, nr 100. Ett örlogt sjötåg. Sylvander Kalmar III. 1: 518 (1865).
Avledn.: ÖRLIGHET, r. l. f. (†) krig l. strid; jfr örlog, sbst. Hoo skal ibland oss föra örlighet emoot the Cananeer? Dom. 1: 1 (Bib. 1541); möjl. sg. best. av örlog, sbst. Igenom desse margfallige krigh och öhrligheter. RA II. 2: 34 (1617). VDAkt. 1710, nr 270.

 

Spalt Ö 242 band 39, 2023

Webbansvarig