Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÖRTSÅG œr3t~så2g, äv. ÖRTESÅG œr3te~så2g, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar (BoupptVäxjö 1827 osv.) ((†) -er BoupptSthm 1673, s. 93 b)
Ordformer
(ört- 1827 osv. örte- 1673 osv.)
Etymologi
[efter t. örtersäge, av örter, pl. av ort, ända, hörn (se ORT, sbst.1), o. säge (se SÅG, sbst.1)]
(förr) om typ av spännsåg för kantsågning av bräder. BoupptSthm 1673, s. 93 b. Till de spända sågarna räknas klo-, ört-, slits- och afsats- samt löf- och rundsågen. 2UB 8: 15 (1900).

 

Spalt Ö 266 band 39, 2023

Webbansvarig