| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
1) (numera bl. närmande sig l. övergående i bet. 2) till II 3 d β, om (ngt som består av l. innehåller l. utsöndrar) vatten l. annan vätska (särsk. dels sjö l. flod o. d., dels kroppsvätska l. kroppsdel): svämma över l. stiga över sina bräddar; rinna l. strömma över; äv. tr. (se a); jfr -svämma 1 a o. flöda över. Helsingius Oo 1 a (1587). Ty then Flodhen, ändoch hon på then tijdh alsom(m)est medh Watn öffuerflödde. PPGothus Und. M 6 a (1590). (Arkimedes lät) upfylla ett kärele medh watn, och .. ther vthi lade han .. Cronan, grannelighen märckiandes, huru myket watn tå öffuerflödde när hon inlades. Aurelius Räkn. L 3 a (1633). At när Wäner siön alt förmyckit öfwerflöder .. skal det betyga krijg. UHiärne 2Anl. 29 (1702). För Näsblod när den öfwerflödar. Tag brändt ler .. och lägg det i stark ättika (osv.). Bruno Gumm. 14 (1762). Friheten är lik en strid och rinnande Älf. Naturen gläder sig i dess granskap; när hon öfverflödar, gör hon de aflägsna fälten fruktbara; när han följer sin bädd, grönska dess stränder. 2VittAH 3: 458 (1787, 1793). Mina vid tårar föga vanda ögon öfverflödade i en häftig gråt. Mellin Nov. 1: 87 (1846, 1865). särsk.
a) tr., med avs. på mark l. landområde o. d.: översvämma (se d. o. 1 b); ofta i pass., äv. närmande sig l. övergående i dep.; äv. med avs. på person, särsk. om blod; äv. (o. numera i sht) oeg. l. bildl. (se slutet). På thet at hela Landet icke skulle igenom flodens Tyberis öffuermåtelighe vthflytande öffuerflödas, lät han vthgraffua strömmen. Schroderus Pac. 63 (1616). Ett stort haaf det alt öfwerflödar och bortskölier. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 813 (1679). (Han) afskaar (drakens) alla 7 hufwuden, att blodet öfwerflödade dhem till knän. Landsm. XI. 1: 103 (1701). At ej vatnet, som tilförene öfverflödat större delen af detta låga landet, derigenom aldeles afdrages. Brelin Resa 125 (1758). Sumpiga hafsstränder .. som icke öfverflödas vid högt vatten. Samtiden 1873, s. 175. särsk. i oeg. l. bildl. anv., särsk. om dels truppstyrka, dels ngt abstrakt; äv. i p. pf. i adjektivisk anv., liktydigt med: överflödande (i bet. 2 b). Jt gott mååt fulttryst och samma(n)skuddat, och öffuerflödat. Luk. 6: 38 (NT 1526; Bib. 1999: rågat). Dhen Spaniske Krijgzhäären .. öfwerflödadhe Landet lijka som een Watuflodh. RelCur. 186 (1682). Hjelp, när ingen hjelpa kan, och mig engslan öfwerflöder. Kolmodin Rök. 1 (1728). Där synden öfverflödar alla gränser, där måste äfven nåden öfverflöda. Högberg Vred. 1: 112 (1906). Produktionsökningen överflödade marknaden med olja. SvD 23/5 2015, Näringsliv s. 15.
b) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; i vissa språkprov svårt att skilja från 2 b. At han (dvs. reformationen) hafwer warit lijka som een öfwerflödande brun, ther af alla synder och laster .. lijka som een ström vthflutit hafwer. Chesnecopherus Skäl F 3 b (i handl. fr. 1587). Nederbörd faller i öfverflödande mängd, i synnerhet under sommaren och hösten. Torpson Eur. 2: 235 (1896). Att det byggdes hus .. utan att kommunen eller den byggansvarige sett till att leda bort överflödande vatten. HbgD 24/2 2009, s. A24.
c) (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ande l. -ning; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, liktydigt med: översvämning (se -svämma 1 c); jfr -stiga 2. För Wistulens öfwerflödande skuldh. Gustaf II Adolf 305 (1627). Ängs förbetring sker antingen igenom öfwerflödande af det feta wår-watnet .. eller igenom giödande och påförande af rik mull eller dynga. Serenius EngÅkerm. 45 (1727). Hvarföre det är angelägit at krukan är tilräckeligt stor, til undvikande af öfverflödning. VetAH 1798, s. 84. Den, genom starka regnskurar i norra och nordvestra delen af landet förorsakade, öfverflödningen vid nedra Mississippi. GHT 5/5 1858, s. 2.
2) [eg. bildl. anv. av 1; sannol. äv. delvis retrograd bildning till överflöd] med anslutning till över II 8: finnas l. föreligga i mycket (o. alltför) stort mått l. antal l. hög grad, finnas osv. i överflöd (se d. o. 2) l. övermått; ofta i förb. med adverbiell bestämning angivande plats l. tid o. d.; äv. med subjektsväxling (se a). Ther synden öffuerflödde, th(e)r öffuerflödde thå nadhen (dvs. nåden) mykit meer. Rom. 5: 20 (NT 1526). At thet som een städz feelar, det öfwerflöder annorstädes. Stiernman Com. 1: 914 (1625). Thee pertzedler som öfuerflödha, förwandlas, och förschaffas andra nödtorfftige Pertzedler i stället igen. VDAkt. 1651, nr 137. Den stora mängd af bedragande narrar som öfverflöda i vårt tidehvarf. Kellgren (SVS) V. 1: 135 (1787). Att de oäkta födda stå i omvändt förhållande till de ingångna äktenskapens talrikhet, så att der dessa sednare mera sparsamt förekomma, der öfverflödar de oäkta barnens antal. Agardh o. Ljungberg III. 3: 70 (1859). Hos Lehnberg överflöda anaforer med långa led. Wifstrand AndlTal. 118 (1943). särsk.
a) med subjektsväxling, om plats l. ställe (särsk. dels geografiskt område, dels text l. skrift o. d.), äv. tid(evarv) l. språk o. d., i förb. med prep.-uttr. inlett av av, i sht förr äv. på l. med l. (ut)i, angivande vad som finns l. föreligger i mycket stort mått osv.; äv. dels med personsubj. (se slutet), dels med opers. subj.; jfr -svalla 3. Överflöda av intriger, korrekturfel. Tidningarna överflödade av hyllningsartiklar. Men hwadh behöfwer iagh myket fördröya til at sammanleete gamble Exempel, efter wår tijdh medh sådane öfwerflödher. Chesnecopherus Skäl Ff 3 a (i handl. fr. 1595). Tempeus Messenius 6 (1612: vthi). The orther i Wäster-Norlanden .. som medh Skogh öfwerflöda. Schmedeman Just. 251 (1647). De länder som mera öfwerflöda af jordenes frukter, än af folck. Polhem Bet. 1: 31 (1721). En snart sagt otalig mängd större och smärre förföljelser, hvaraf Verlds-Historien öfverflödar. LBÄ 23–24: 61 (1799). En förtjusande dam (dvs. damm), som öfverflödade på änder. Kongo 2: 481 (1888). Nu för tiden, då det överflödar av fabriksmässigt gjorda skotätningsmedel, händer det väl mera sällan att grävlingsfettet får den användningen. Petre KonstJakt 118 (1935). särsk. om person (äv. hjärta o. d.), i fråga om att i mycket stort mått l. hög grad kännetecknas l. vara uppfylld av l. ge uttryck för ngt; i förb. med prep.-uttr. inlett av med l. i äv. närmande sig bet.: vara frikostig l. generös l. slösa (med ngt) (jfr 3 (slutet)). Gudh .. göre idher ympnogha och offuerflödhandes medh inbyrdes kerleck, och till hwar man. 1Tess. 3: 12 (NT 1526). Men thess emellan öffuerflödher doch mitt hierta, medh haat, försmädhelse, håån och spått emoot Gudh. PPGothus Und. P 5 a (1590). Jag ville ej öfverflöda i bilder och liknelser. Leopold 3: 413 (1792, 1816). Hennes nåd öfverflödade af älskvärdhet, hade ett leende, ett artigt ord för alla. Kullberg Domaren 171 (1842). Han överflödar av vitalitet, han är vänlig och älskvärd. SvD(A) 22/12 1957, Bil. s. 3.
b) i p. pr. i adjektivisk anv.: som föreligger i l. kännetecknas av (mycket) stort mått l. antal l. hög grad, mycket ymnig l. riklig; om person l. känsla o. d. äv.: intensiv l. översvallande; förr äv. liktydigt med: överflödig (se slutet); jfr 1 b o. -hopa d, e β, -jäsa 2, -strömma 1 slutet β, -svämma 2 a slutet o. översvinnlig. Överflödande skönhet, fantasi, gästfrihet. Ett överflödande rikt bildmaterial. Luk. 6: 38 (Bib. 1541). Den frögden säga wi hafwa warit hos .. Riksens Ständer så öfwerflödande, at deras nöje intet mera synes af någon werldslig lycksalighet kunna förhöjas. HC11H 10: 148 (1680). Turkiskan .. har blifvit både rikt och öfverflödande genom Arabiska språkets frikostighet. Thorberg ÖsterlSpr. 3 (1785). Det unga och överflödande livets känsla av sin egen outtömlighet. Wigforss Minn. 1: 414 (i handl. fr. 1911). Fruktträdgårdar och fält, där en krypande, klängande överflödande vegetation kastar sina revor. Lagergren Minn. 8: 10 (1929). Ja, Märta var alltid talträngd, överflödande. Sjöman Lekt. 227 (1948). särsk. (†) om person: överflödig l. obehövlig. LPetri KO 77 a (1571). När öfwerflödande präster löpa fåfänge omkring här och ther i Stifften, göra the them hinder, som widh tienstene sittia. KOF II. 2: 238 (c. 1655).
3) [utvecklat ur 2 a; sannol. äv. åtm. delvis retrograd bildning till överflöd] (numera bl. ngn gg) om person, i fråga om konsumtion l. materiella tillgångar: leva i överflöd (se d. o. 3) l. överdåd; vara omåttlig; särsk. i fråga om omåttlighet i mat o. dryck: frossa; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av dels med, dels i (se slutet), angivande vad överflödet l. omåttligheten gäller (jfr 2 a slutet). Iach haffuer alt och öffuerflödhar. Filipp. 4: 18 (NT 1526). Hwarjehanda sura saker, hwarmed fruntimmer pläga at öfwerflöda. SvMerc. IV. 2: 164 (1758). Månge inwända .. att den och den har starkt öfwerflödat, och ändå brakt sitt lif wäl till sextijo eller siutijo år. Hof Underr. 186 (1766). Med fönster öfverflödas utan all måtta. Många hus se ut som stora glaslyktor. Bladh o. Hornstedt 38 (1799). Det fanns ställen där det överflödades till den grad, att de hade en kanin i grytan till söndagsmiddagen. Nyblom StrPers. 267 (1945). särsk. i uttr. överflöda i ngt, ha l. nyttja ngt i överflöd l. till övermått; gå till överdrift med ngt. Och Herren skal göra, at tu skalt offuerflödha j alla äghodelar. 5Mos. 28: 11 (Bib. 1541). Dhe som öfwerflöda i kläder och andre onödige ting. UUKonsP 6: 175 (1663). Holländaren, som eljest icke öfverflödar i något .. älskar likväl at bo nätt och beqvämligt. SvMerc. 1763, s. 581. Det är oförsvarligt att öfverflöda i mat och dryck när tusentals menniskor svälta. DN 22/2 1869, s. 2. SölvesborgT 21/4 1962, s. 11.
Avledn. (till -flöda 3; numera bl. ngn gg): överflödare, m.//ig. person som lever i överflöd. Om .. en sextijo-årig öfwerflödare hade ordenteligen och dietiskt lefwat, så är aldeles ingen twifwel, med mindre han ännu kunnat lefwa i tiugu eller trettijo år. Hof Underr. 186 (1766).
Spalt Ö 403 band 39, 2023