| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVERMOD ø3ver~mω2d, n.; best. -et.
1) (†) hänsynslöst l. våldsamt handlande l. beteende, hänsynslöshet l. brutalitet l. övervåld; äv. konkretare: övergrepp l. våldsdåd; särsk. i förb. med sådana verb som bedriva l. föröva; i vissa språkprov svårt att skilja från 2; jfr MOD, sbst.1 1, ÖVERDÅD 1. Ad the inthet öffuermoth bedriffuid eller tilbudit haffua huarcken met Stöld roff mordh eller brand. HFinlH 3: 228 (1555). Begære vij .. att hvadh H. K. M. till underhåldh .. uplåter .. icke måå medh voldh och öffvermoode forryckes aff hoffmæn, ryttare och knechter. OxBr. 12: 317 (1613). Inkom(m)o hr. Appelgren och hr. Lindegreen för dhet öfwermodh dhe tillijka medh flere hafwa föröfwat uppå wackten i lördagz afton. UUKonsP 7: 284 (1666). Rides eller kiöres skiuszhäst af öfwermod ihiäl, eller fördärfwas Häst eller Åketyg, betales dubbelt til Ägaren eller hans Hion. PH 1: 84 (1719). Magnus Magni .. emottogs med .. öfwermod af Djeknarna .. hwarföre han nödgades fly til Vadstena. Celsius G1 2: 6 (1753). Hvad som hos andra kallas häftighet, får hos den maktägande namn af öfvermod och grymhet. Ritterberg Sall. 65 (1832).
2) överdriven självtillit l. självsäkerhet, självförhävelse l. självöverskattning l. hybris; äv. dels försvagat, närmande sig bet.: lättsinne l. dumdristighet l. nonchalans, dels med starkare innebörd, närmande sig bet.: högmod l. förmätenhet l. inbilskhet; äv. mer l. mindre bildl., i fråga om ngt sakligt; särsk. i det adverbiella uttr. i sådant l. sådant l. (o. i sht) sitt övermod; jfr 1 o. MOD, sbst.1 2, 7, ÖVERDÅD 2, ÖVERMODIGHET 2, ÖVER-SKÄRA 1. I ungdomligt övermod. Drabbas l. gripas av övermod. Högferd, öffuermoodh och öffuerdådigheet i klädher, i suus och suermerij. OMartini QuatConc. C 1 b (1603). När Dauid hadhe förtörnat Gudh, i thet han reknadhe Folcket aff Öffuermodh. Botvidi 3Pred. 28 (1621, 1627). At icke vilja se en verkelig fara .. och på branten vid et brådjup af olyckor yttra en ogrundad glädje öfver et inbilladt välstånd, skulle smaka af oförstånd eller öfvermod. Kellgren (SVS) V. 2: 631 (1792). Leopolds skämt är icke det ystra Aristophaniska, som i muntert öfvermod leker med Gudar och menniskor. 2SAH 14: 87 (1830). Den gode han är väl ej så god / som själf han tror i sitt öfvermod. Fröding Guit. 188 (1893). Övermod anse hellenarna som den svåraste av synder. Grimberg VärldH 2: 190 (1927). Rusig av övermod förintar .. (älven) allt som kommer i dess väg. 3SAH LXIX. 1: 50 (1960).
1) till 1: hänsynslöst l. brutalt l. våldsamt. (Ingen skall) någet Slott, Stadh .. och Lähn anfalla, eller emot thens andres Wilje wåldsamligen och öfwermodeligen intagha. Schroderus Os. III. 2: 46 (1635). Ekblad 113 (1764).
2) till 2: övermodigt; särsk.: högmodigt l. förmätet. Rudbeckius Starcke C 7 b (1624). (Han hade) öfwermodeligen sigh förhäfwit .. thet han wille allenast medh Skrifftennes Språåk, bådhe förläggia wår Ewangeliske Lära, och heele then Påfweske bekräffta. Schroderus Os. III. 2: 329 (1635). —
ÖVERMODIG, adj. [jfr mlt. övermȫdich, t. übermütig]
1) (†) till 1: hänsynslös l. våldsam. Onda människors öfvermodiga anfall visade han tillbaka icke med strid, utan med blygsamhet. 3SAH 23: 173 (1652). Ekblad (1764).
2) till 2: som kännetecknas av l. visar övermod; äv. överfört, om ngt sakligt: som ger uttryck för övermod; äv. ss. adv. (jfr övermodeligen 2); jfr övergiven 3 b, över-synt 1. Ett övermodigt leende, uttalande. Laget spelade lite övermodigt i egen zon. Så mycket Ryssen widhkommer, stälte han sigh uthi nästfölliende wåhr och sommar .. stålt och öfwermodigh. RA II. 2: 112 (1617). Alt ondt osz wederfaras antingen igenom Gudz tilskyndan eller tillåtelse .. På thet wi icke af welmachten och welgången skolom blifwa säkre eller öfwermodige. Swedberg Cat. 391 (1709). Den ursprungliga språkenheten förderfvades emellertid i följd af den öfvermodiga tornbyggnaden i Babel. Vising Dante 103 (1896). Plötsligt greps jag av en våldsam glädje över att vara ung och ha hela livet framför mig. Jag satt där och blev övermodig, jag lät fantasin skena iväg, tyckte att livet hade fantastiska möjligheter. Eriksson ÖmhHung. 112 (1948).
Avledn.: övermodighet, r. l. f.
1) (†) till -modig 1: hänsynslöshet l. brutalitet. Itt grymt och förskreckeligit Hafzvnder, som vpfylt är medh Öffwermodigheet. Schroderus Albert. 2: 74 (1638). Blod-strömmar, som är et otwifwelachtigt witnesbörd om then högsta öfwermodighet, som uti menniskio natur kan finnas. Richardson Krigsv. 1: 324 (1738).
2) till -modig 2, om förhållandet l. egenskapen att vara övermodig, övermod; äv. konkretare, om uttryck för l. yttring av övermod. Linc. Ssss 4 b (1640). En mäktig återstod af ungdomlig sjelfviskhet, öfvermodighet, lättsinnighet. Atterbom Minnest. 2: 144 (1853). Hälst som .. (förf.) här och där mellan sina öfvermodigheter och misstag nog har ganska rätt i en och annan anmärkning. GHT 1901, nr 256 B, s. 3. Donald Trump utstrålade varken nervositet eller övermodighet när han på fredagen installerades som USA:s 45:te president. Hufvudstadsbl. 21/1 2017, s. 16.
Spalt Ö 570 band 39, 2023