Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÖVERMÅTTLIG ø3ver~mot2lig, förr äv. ÖVERMÅTTELIG, adj.; adv. -EN (†, AOxenstierna 5: 373 (1625)), -T (Medborg. 13/3 1830, s. 2, osv.).
Ordformer
(öfuermåtelig (-ffu-, -gh) 1589–1640 (: öffuermåteligheet). öfvermåttelig (-f(f)w-, -gh) 1626–1833. övermåttlig (-fv-) 1813 osv.)
Etymologi
[jfr fsv. ivirmatelika, adv.; till ÖVERMÅTTAN l. (i y. språkprov) ÖVER-MÅTT l. ssg av ÖVER o. MÅTTLIG]
omåttlig; hejdlös l. gränslös l. enorm; äv.: överdriven; i sht om ngt sakligt (jfr O-MÅTTLIG 2); jfr ÖVERMÅTTIG, ÖVER-PASSELIG. Then öffuermåtelighe Stolgång skal man icke lättelighen ståppa. Berchelt PestOrs. G 7 b (1589). The Romares öfwermåttelighe begärelse. Schroderus Liv. 611 (1626). Hans hälsa var redan af öfvermåttliga ansträngningar bruten. Samtiden 1873, s. 771. Ingen blev .. övermåttligt berusad. DN(A) 13/2 1920, s. 1. En marknad som främst livnär sig på övermåttlig konsumtion. SmålP 16/3 2019, s. A5.

 

Spalt Ö 580 band 39, 2023

Webbansvarig