| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVERVARA ø3ver~va2ra, v. -ade, äv. ipf. -var, sup. -varit (pr. sg. l. sg./pl. akt. -varar VDAkt. 1800, nr 139, osv.; -är Berzelius Brev 14: 168 (1840), Haglund Lappl. 25 (1934). — pr. sg./pl. pass. -varas PT 16/9 1852, s. 1, osv.; -vares AB 12/11 1846, s. 3, DN 2/9 1977, s. 24. — ipf. sg. l. sg./pl. -var TörngrenMål. 12 (1801) osv.; -varade SvLitTidn. 1817, Bih. sp. 59, osv.; -vor NorrkpgT 10/7 1869, s. 2, GbgP 3/3 1982, s. 22. — ipf. pl. -voro Björner Hrolf 47 (1737), IllSvOrdb. (1964). — sup. -varat VDAkt. 1829, nr 88, osv.; -varit HSH 1: 38 (c. 1750) osv. Anm. Den svaga böjningen uppträdde tidigare företrädesvis i Finl. I ä. grammatikor o. ordböcker uppges ordet förutom i inf. o. p. pr. endast (böra) förekomma i ipf. o. sup. med stark böjning.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.).
1) (numera bl. mera tillf.) motsv. ÖVER II 1, särsk. (o. numera bl.) i p. pr. i adjektivisk anv.: överliggande; jfr VARA ÖVER 1. Är ett luftlager varmare än det öfvervarande och omgifvande, så uppstår dimma. Agardh o. Ljungberg III. 1: 21 (1857). Bärande lister, som förmedla öfvergången till ett öfvervarande utskjutande parti. 2NF 16: 767 (1911). En utvändig putsställning får .. inte belastas på mer än tre på varandra övervarande plan. Arbetet 26/6 1953, s. 7.
2) motsv. ÖVER II 9: äga bestånd l. fortvara; äv. (förr äv. om person): vara kvar l. återstå; särsk. (o. numera bl., tillf.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: kvarvarande l. återstående; jfr VARA ÖVER 2. En stadighwarande ihoghkommelsse och ährebödig wyrdhnadh, hwilken .. bör öfwerwara så länge werlden står. RARP 8: 161 (1660). Tå wänder och manfallet sig om in uppå siöröfwarenas sida, och the som tå öfwerworo och sitt lif wille behålla, gofwo sig i brödernas wåld. Björner Hrolf 47 (1737). Av mitt övervarande lager av c:a 400 pianon och flyglar försäljas ett större antal nya instrument. AB 23/6 1917, s. 1.
3) motsv. ÖVER II 10 b: (ss. åhörare l. åskådare) vara närvarande vid l. bevista (ngt) (i dess helhet); bevittna; särsk. med avs. på dels högtidlig l. ceremoniell tillställning l. förrättning, dels domstolsförhandling; i sht förr äv. med mera framträdande tanke på subjektets aktiva handlande, ungefär liktydigt med: delta i (helheten av) (ngt); förr äv. utan obj. (se slutet); jfr VARA ÖVER 1 b. Redan i min barndom och allt sedan, har jag öfvervarit krig och örligh. HSH 1: 38 (c. 1750). Ej må något beslut gälla thet ej Sju Ledamöter, och theribland en af Academiens Embetsmän, öfvervarit, och stadgats i Academiens samlingsrum. 1SAH 1: 32 (1786). Vi lemna emellertid Klostret och gå till slottet, för att öfvervara Erlands tysta afsked. Rydberg Sing. 47 (1857, 1876). En betydlig mängd folk öfwerwor den högtidliga akten. NorrkpgT 10/7 1869, s. 2. Överståthållaren äger .. å ämbetets vägnar övervara Stockholms rådhusrätts förhandlingar. SFS 1938, s. 1258. En mor och en syster kom upp till jordfästningen. De stannade inte länge. Övervarade begravningskaffet precis så länge som de var tvungna. Larsson BlodSpill. 143 (2004). — särsk. (†) utan obj.: närvara; i sht i p. pr.: närvarande (äv. i prepositionell anv. (se slutet)). Dock måste altijd en eller flere af Förmyndare-Cammarens Medel der tillijka öfwerwara. Schmedeman Just. 474 (1667). Ofta är Generalen sielf therwid öfverwarande. Richardson Krigsv. 3: 18 (1749). Adlerbeth Ov. 79 (1820). särsk. i p. pr. i prepositionell anv.: i närvaro av (ngn). Sam(m)e dagh hölss råstoffuo öffueruarand(is): Lares Suensson (osv.). TbLödöse 1 (1586). Desse Siw män .. (skall) göra Rekenskap af alle Stadzsens Vpbörder och uthgiffter för dedh förledne åhrett, öfuerwarande wår Stådthollere, Fougde och sambtlige Borgmestere och Rådett. Lyberg GPprFalunDal. 1: 120 (i handl. fr. 1624).
Spalt Ö 769 band 39, 2023