| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVERVARO ø3ver~va2rω, förr äv. ÖVERVARA, r. l. f.; best. (tillf.) -n.
(numera bl. ngn gg, ålderdomligt l. arkaiserande) om förhållandet att vara närvarande vid l. övervara ngt (i dess helhet); närvaro; i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: överinseende; särsk. i uttr. (ut)i (förr äv. under) ngns övervaro l. i övervaro av ngn, förr särsk. dels i mer l. mindre tautologisk förb. med närvaro, dels (i fråga om kunglighet l. ståndsperson) i uttr. ngns höga övervaro (jfr HÖG, adj. 10 a δ); jfr ÖVERVARELSE, sbst.1 Vnder Oloff Brymsses Ransakan och offuerwaro. G1R 10: 55 (1535). Uthi fremmande konungars och potentaters anseelige gesandternes nähr- och öfvervaru. AOxenstierna 5: 391 (1630). At berömma någon, i dess egen öfwerwaro, är och blifwer altid en art af smickran. Tessin Bref 1: 281 (1753). De serskilte conseiller, som .. nu hållas uti Eders Kongl. Maj:ts höga öfvervaro med dertil utnämde riksens råd, .. uppfylla väl til någon del sit ändamål. HT 1918, s. 246 (1786). Det tillhörde statssekreteraren att i öfvervaro af komiténs ordförande föredraga ärendena hos Kejsaren. Finland 90 (1893). Val af sockenombud för öfvervaro af blifvande mantalsskrifning. SundsvT 8/10 1906, s. 1. Vid vissa danser offrades ynglingar och flickor i allas övervaro till den älskogens vällust, som de civiliserades lagar och blygsamhet endast för äktenskapet i enrum helgar. Wästberg SparrmResa 178 (2008).
Spalt Ö 771 band 39, 2023