Publicerad 1893   Lämna synpunkter
ABONNENT ab1onän4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. abonnent, bildadt af fr. abonner]
person, som på förhand betingat sig l. betalat (en rättighet l. förmån l. plats osv.). Meurman (1846). Dalin (1850). — jfr TELEFON-, ÅRS-ABONNENT.
Ssgr: ABONNENT-LINJE103~20. telef. Lundin N. Sthm 452 (1890). —
-SAMLARE~200. —
-UPPTAGARE~0200.

 

Spalt A 15 band 1, 1893

Webbansvarig