Publicerad 1893   Lämna synpunkter
ABORTIV ab1orti4v, adj.
Etymologi
[af t. abortiv, fr. abortif, lat. abortivus]
1) gm missfall född; förtidig; omogen; misslyckad. Pfeiffer (1837). (Boken) blef aldrig färdigtryckt: de abortiva arken .. förstördes såsom .. makulatur. Almqvist Amor. XXI (1839).
2) framkallande missfall, fosterfördrifvande. Dalin (1871).
Ssg: (2) ABORTIV-MEDEL103~20. Wistrand Forens. 158 (1838). —
(1) -ÄGG~2. Abortiv-ägg från hafvandeskapets tidigare perioder. Bruzelius Om abort 32 (1863).

 

Spalt A 15 band 1, 1893

Webbansvarig