| Publicerad 1893 | Lämna synpunkter |
ADAGIO ada4dʃω l. –a4ʃω l. –a4ʃiω (l. -å), l. 0302 (ada´gio, adāscho Weste), adv.
tonk. med långsamt tempo. Envallson Mus.-lex. 7 (1802). Höijer Mus.-lex. (1864). — äfv. substantiveradt (n. o. r.; best. -t o. -n; pl. -n): musikstycke, som utföres i långsamt tempo o. uttrycker djup känsla. Weste (1807). Stagnelius 2: 130 (1819). Aftonvinden / slog ett adagio i dess (lyrans) silfversträngar. Tegnér 2: 205 (1820). Höijer Mus.-lex. (1864).
Spalt A 42 band 1, 1893