Publicerad 1893   Lämna synpunkter
ADEL a4del, adj. (?) oböjl.; förekommer icke attributivt.
(i de flesta uttr. †) adlig, tillhörande adeln. Huar och en både .. man och quinna, Adell och oadell. P. Brahe d. ä. i HSH 4: 33 (c. 1586). Messenius Swanh. 85 (1613). Adel, Nobilis, generosus. Lex. Linc. (1640). Kan en Adelsman genom ächtenskap göra en oädel Qwinna til adel. Muræus 4: 121 (1648). (Han) vill bli Adel. Dalin Arg. 2: 434 (1734, 1754). Han är Adel, Nobilis est. Sahlstedt (1773). Hos Ständerne .. gjorde Konungen .. förestälning, det honom motte stå fritt .. at .. gifta sig efter behag med adel eller oadel. Celsius E. XIV:s hist. 200 (1774). Han är a(del) på mödernet. Hahnsson (1884). — Anm. På de här ur litteraturen anf. ställena skulle detta ord, som i Lex. Linc., Dict. Hamb. samt i Sahlstedts, Widegrens, Sjögrens, Nordforss’ o. Lindfors’ ordböcker anföres ss. adj., kunna fattas ss. sbst. med bem. adlig person; å andra sidan skulle adel i det under ADEL 2 a ur Petreius anf. uttr.: andelighe och werldzlighe, adel och oadel, kunna fattas ss. adj. pl. — jfr O-ADEL samt FRÄLSE, adj.

 

Spalt A 51 band 1, 1893

Webbansvarig