| Publicerad 1893 | Lämna synpunkter |
ADELSMAN a3dels~man2 l. 40~1 (a´delsman Weste), m.; best. -nen; pl. -män, ä. äfv. -männer.
1) man af adligt stånd. Sweriges Rijkes infödde Adelszmän. Tegel G. I:s hist. 2: 380 (cit. fr. 1560). Riddere och Adelsman. Adelspriv. 1617, s. A 4 a. Född eller gjord til adelsman. Lind (1749). Föra sig up som en adelsman. Dens. Hans Kongl. Majt .. täcktes .. utnämna honom till Adelsman. Rosenstein 1: 44 (1783). Geijer II. 3: 102 (1834). — oeg. Adam war förste adels man. Sv. ords. A 3 a (1604). Folket lät han (Augustus) veta, .. att den fattigaste romare genom sin medborgarerätt vore adelsman. Rydberg Rom. d. 28 (1877, 1882). — ordspr. När Adam grooff och Ewa spann, / Sägh, hwar war tå then Adelzmann? Girs Edelh. A 3 a (1627); jfr Schack-tafvels lek v. 1751—52 (i Sv. medeltids dikter o. rim); motsv. uttr. förekommer i lat. vers från 14:e årh. — Fråga, om kungen är adelsman, fråga om ngt, som år ställdt utom allt tvifvel.
2) man af adelns lägsta klass; äfv. Simpel adelsman. Grefvar, Fri-Herrar och Adelsmän. Dalin Hist. 1: 61 (1747). Bruket (är), att adelsmän föra en, friherrar två och grefvar tre hjelmar (i vapnet). Schlegel o. Klingspor Her. 73 (1874).
Jfr ÄDELMAN.
-GÅRD~2. (nästan †) Fremmande Köpswenner, strijka (dvs. stryka) .. ifrån den ena Adelsmansgården til then andre. Förklarings placat 1615, s. A 2 b. Hallenberg Hist. 3: 344 (1793).
-ÄRA~20. Dalin (1850). Herr grefve! vid er adelsmannaära besvär jag er. Hedberg Glanskis 126 (1878). — Anm. adelsmanna (eg. gammal gen. pl.) skrifves stundom särskildt o. är då snarast att fatta adjektivt.
Spalt A 54 band 1, 1893