Publicerad 1893   Lämna synpunkter
ADOPTIV ad1opti4v, adj.
Etymologi
[af t. adoptiv, fr. adoptif, lat. adoptivus]
adopterad, upptagen ss. eget barn; (gm adoption) blifven ngns egen (i allm.). Dalin (1850). A(doptiv)t barn. Sv.-fin. lagt. (1883).
Ssgr: ADOPTIV-BARN103~2. —
-DOTTER~20. NF (1875). —
-FADER~20. Palmblad Fornk. 2: 436 (1844). —
-FÖRÄLDRAR~020. SvD 1893, nr 132, s. 3. —
-LAND~2. —
-SON~2. Lysander Skr. 145 (1864). Wieselgren Vår samt. 156 (1877, 1880).

 

Spalt A 64 band 1, 1893

Webbansvarig