| Publicerad 1893 | Lämna synpunkter |
ADORANT ad1ωran4t l. -or-, m.; best. -en; pl. -er.
person, som är stadd i bön till en gudomlighet. Dalin (1871). — särsk. konstverk, föreställande en bedjande (i sht med enl. antikt bruk uppåtsträckta armar). (Han) var en den yppersta adorantmodell man kunde önska sig. Rydberg Vap. 99 (1891).
Spalt A 65 band 1, 1893