Publicerad 1893   Lämna synpunkter
ADORATÖR ad1ωratö4r l. -œ4r, l. -or-, l. adω1-, m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[af fr. adorateur; jfr lat. adorator]
tillbedjare; särsk. om en kvinnas beundrare l. älskare. Hallman Petis 7 (1779). Dalin (1871).

 

Spalt A 65 band 1, 1893

Webbansvarig