| Publicerad 1893 | Lämna synpunkter |
ADVERSATIV (om uttal se föreg.), n.; best. -et; pl. =, l. -er.
språkv. (föga br.) adversativ konjunktion. (Koordinerande konjunktioner) äro af tre slag, och kallas Kopulativer, Adversativer och Konklusiver. Svedbom Satsl. 50 (1843).
Spalt A 71 band 1, 1893