| Publicerad 1893 | Lämna synpunkter |
AFBARKA a3v~bar2ka (a`fbarka Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. —
1) taga barken af (träd l. stock osv.) Decorticare, afbarka. Cellarius (1699). Linné Ungd. 2: 257 (1734). Thet ställe (på trädet) som är afbarckat. Dens. Öl. 27 (1745). En afbarkad enkvist. De Geer Skr. 1: 9 (1839, 1892). Bjelkarna .. (äro) afbarkade på undersidan. AHB nr 83, s. 67 (1873).
2) (föga br.) tekn. vid skinnberedning
b) afskilja (hår) från hud. Benkläder af mjukt renskinn med afbarkadt hår. Castrén 1: 41 (1838, 1852).
Spalt A 105 band 1, 1893