| Publicerad 1893 | Lämna synpunkter |
AFBETALA a3v~beta2la (a`fbetala Weste), v. -ade l. -de l. -te (pr. ind. sg. -ar; se för öfr. BETALA). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
— jfr BETALA AF.
a) [jfr t. abbezahlen, integre solvere] (föga br.) fullständigt betala, gälda (ngt, i sht en skuld). Huilcke skuller hans nådz kon: Ma:t them affbetalet haffuer. G. I:s reg. 10: 78 (1535). Afbetala hela sin skuld. Schulthess (1885); jfr 2 a.
b) [jfr t. abzahlen] (†) fullständigt betala (ngn), utbetala till (ngn) honom tillkommande sold l. lön. Mustra och affbettala knechterne. G. I:s reg. 13: 170 (1540). Skiutzbönderna bliffua aff Storfursten vthi hwario Länsmansgård aff betalte. Petreius Beskr. 3: 14 (1615). Besättningen är afbetald. Widegren (1788). — aflöna (ngn). (Konungen) hadhe .. lönt och affbetalet .. fyre Fenickor Landzknechter vthi fem Månader. Tegel G. I:s hist. 2: 84 (1622).
a) [jfr t. abzahlen] (jfr AF II 5 b) småningom l. i flere poster återgälda (ngt); ofta närmande sig 1 a. Honom noghre peninger .. försträcke .., huilke hann sijden medt sit arbete affbeetale wil. RR 1547 18 Jan., fol. 21. Dessa gärder anslår jag (G. IV A.) till en amortissementsfond, hvarmed jag afbetalar skulden. Trolle-Wachtmeister 1: 117 (1808). Skulden (skulle) på fyra år småningom .. få afbetalas. Geijer II. 3: 86 (1834). — jfr: A(fbetala) sin skuld till hälften. Dalin (1850).
b) [jfr t. abbezahlen, abzahlen] (jfr AF II 5 a) betala (del af skuld). (Lånet skulle) ej på en gång helt och hållet .. återbetalas, utan något visst .. årligen afbetalas. Hallenberg Hist. 1: 361 (1790). Med välviljan emot .. sitt slägte afbetala något på sin skuld till den eviga godheten. Tegnér 3: 181 (1819). Deraf (dvs. af statsskulden) afbetaltes under året 98 mill(ioner). NF 14: 178 (1890). — äfv. abs. Afbetala på en skuld.
Spalt A 108 band 1, 1893