Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFBITARE a3v~bi2tare, r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr ä. d. afbider]
(jfr AFBITA 4) handtv. kniptång; tång med skarpa käftar, hvilken begagnas för att gm klämning aftaga smala metalltrådar, tunnare metallbleck o. d. Forssell Hist. II. 1: 21 (cit. fr. c. 1558). För att af mineralier, utan skada för stufferna, kunna utbryta små profver, eller för att kunna dela små smulor, utan att krossa dem, betjenar man sig af en afbitare, skapad likt en nageltång. Berzelius Blåsr. 38 (1820). Till sönderdelning .. (af metaller användas) kniptänger eller afbitare. Almroth Tekn. 321 (1839). A. Leffler i Slöjd-bl. 1887, nr 3, s. 3.
Ssg: AFBITAR-310~ l. AFBITARE-TÅNG3100~2. = AFBITARE. Salomon Slöjdsk. 1: 50 (1876). Minörregl. 8 (1883). Afbitartången eller kniptången .. har (i motsats till hoftången) böjda skalmar och skarpare käftar. Nordendahl hos Salomon Handb. 110 (1890). — kir. Benen afskildes med afbitare tång, och tienlig sax. Acrel Chir. händ. 221 (1759, 1775). Publ. handl. 12: 34 (1780).

 

Spalt A 116 band 1, 1898

Webbansvarig