Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFBYTARE a3v~by2tare, m.||(ig.); best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
person, som afbyter (se d. o. 3). — särsk.: person, som för kortare tider tjänstgör i annans ställe; tillfällig vikarie. Ångslupen .. fördes icke vid olyckstillfället af sin ordinarie befälhafvare utan af en s. k. ”afbytare”, hr .., som endast några dagar stundtals tjenstgjort å traden. SD (L) 1891, nr 171, s. 4.

 

Spalt A 136 band 1, 1898

Webbansvarig