Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFDÖFVA a3v~dø2va, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -FNING.
1) (föga br.) småningom döfva. Dalin (1850).
2) [möjl. efter t. abdäuben] (föga br.) handtv. eg.: göra slö; göra mindre skarp, lindrigt afrunda. Kanterna .. ”afdöfvas” (afrundas högst obetydligt). Witt 225 (1863).

 

Spalt A 164 band 1, 1898

Webbansvarig