| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFDÖMA a3v~döm2a (a`fdöma Weste), v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abspruch)).
1) (†) fråndöma (ngn ngt). The godtz, som henne .. affdömde äre. G. I:s reg. 11: 147 (1536). Celsius G. I:s hist. 294 (1746, 1792). — (†) gm dom afkräfva (ngn ngt), döma (ngn) att ersätta (ngt). Honom (klaganden) bliffuer affdömdt alt thet hans trettobroder haffuer kostat på sakena. O. Petri Sakr. G 4 a (1528).
2) (†) utdöma, aflysa, afskaffa. G. I:s reg. 1: 264 (1524). Apostlanar .. affdömde all the Ceremonier. L. Petri Kyrkost. 56 b (1566). Thenna .. laghen .. haffuer waret .. platt affdömd och afflagd. Dens. Skyld. C 4 a (1572). Därs. C 1 a. Et .. Kyrko-Möte .., hvarpå de många onödiga Helgedagar afdömdes. Tuneld 1: 154 (1741, 1773).
3) gm dom afgöra (mål o. d.). Thyselius Handl. lärov. 2: 35 (1625). Konungz Nämbd, som .. alle Högmåls saker .. förhöra och affdöma skulle. Girs E. XIV:s hist. 8 (1630). Förr än saken i Hofrätten afdömd varder. UB 3: 5 (Lag 1734). Trätor voro snart afdömde. Dalin Hist. 1: 205 (1747). De mål som vid denna (det allmänna omdömets) domstol afdömmas. Leopold 3: 136 (1798, 1816). Större meningsskiljaktigheter .. afdömas .. af fogden. Agrell På landsb. 193 (1887). — (mindre br.) med obj.-sats. Till dess skiljomän afdömt, om ön skulle tillhöra Danmark eller Sverige. Strinnholm Vas. 1: 106 (1819). — (föga br.) intr. med prep.: afgöra, fälla dom; bildl. Dalin Arg. 1: 133 (1733, 1754). Förnuftets rätt att draga de heliga sanningarna inför sin domstol och afdöma öfver dem. Strinnholm Hist. 3: 837 (1848); jfr 5.
4) (†) fälla afgörande dom öfver (en förbrytare l. en förbrytelse); döma. 2 RARP I. 1: 160 (1719). Med all .. skyndsamhet måtte undersökas och afdömas de förbrytelser och felacktigheter, som .. J. Person i HSH 1: 277 (1743). Dens. Därs. 291. Våra Domstolar .. (böra) skynda med illgärningsmäns afdömande. Bäck Præs. i VetA 1764, s. 34. — jfr: Att till mitt (G. II A.:s) afdömande och bestraffande utlemnas alla förrädare. Fryxell Ber. 6: 319 (1833).
5) (föga br.) fälla afgörande omdöme öfver (ngt l. ngn). På denna dagen afdömmas de Prisskrifter som inkommit. Kellgren 3: 186 (1786). — bestämma. Afdöma företrädet. Leopold i Tegnérs ppr 170 (1822). Svårighet förorsakade afdömandet af det poetiska priset. Ljunggren SAHist. 1: 142 (1886):
6) (†) bedöma, förstå. A. Oxenstierna Skr. 1: 249 (c. 1634?). Så wijdha jag saken förståår och kan affdöma. Dens. Bref 4: 221 (1646). Risingh Kiöph. 7 (1669). Effter som .. (en landtman) kan affdöma at Åkrens beskaffenheet betarffwar. Dens. Landb. 20 (1671).
Spalt A 164 band 1, 1898