| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFFISCHERA af1iʃe4ra l. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (mindre br.) gm l. å affisch tillkännagifva. Acteurerne .. ha .. afficherat piecen. Lindahl Sanningens tempel 12 (1749). Nisbeth Handels-lex. (1870). Frälsningsarmén lät affischera hans ankomst. SD (L) 1892, nr 198, s. 4. — intr. Affischera om ngt. Lundell (1893). — abs.: anslå affisch(er). All affischering är förbjuden. Schulthess (1885).
2) bildl.: öppet l. offentligt visa l. tillkännagifva; på ett braskande l. anspråksfullt sätt för alla visa l. omtala, föra till torgs o. d. Det vackra snillet är et öfverflöd. Det står hvar och en fritt at affichera det, men det bör ock stå hvar och en fritt, at skratta högt åt affichen, då han är djärf och osann. SP 1778, s. 3. (G. III) afficherade ej långt förut hvad han ärnade företaga. Adlerbeth Ant. 2: 35 (1792). AB (L) 18 Jan. 1891. — i sht refl.: öppet gifva sig till känna l. proklamera sig (i en viss egenskap); visa, att man vill anses (ss. ngt); öppet l. offentligt framträda. Såsom .. (anhängare af C. XIV) har jag här .. öfverallt affischerat mig. Atterbom Minnen 168 (1818). Man vill understödja (rörelsen) under hand men icke affischera sig för mycket, innan man får se hur det går. Renholm i SDS 1889, nr 42, s. 1.
Spalt A 176 band 1, 1898