Publicerad 1898 Lämna synpunkter AFFÅNG, n. Etymologi [sannol. för åfång; jfr isl. få á, áfenginn, sv. dial. åfångsam] (†) yrsel. The långhöffde äre benägne .. til hufvudhijra (affång). Schroderus Comen. 281 (1640, 1647). Spalt A 184 band 1, 1898 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se