| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFGIFVA a3v~ji2va (a`fgifva Weste) l. AFGE a3v~je2, v. -gifver, äfv. -ger, -gaf, -gåfvo, -gifvit, äfv. -gett, -gifven (se för öfr. GIFVA). vbalsbst. -ANDE, -GIFNING (föga br.).
1) (†) gifva l. lämna ifrån sig (ngt, som man eger l. innehar). De Socknar, som sina Klockar (för -or) redan afgifvet, togo dem .. åter. Celsius G. I:s hist. 472 (1753, 1792). Strinnholm Vas. 3: 159 (1823). — (†) om fångar o. fästning: utlämna o. uppgifva. Nordberg 1: 201 (1740).
2) [jfr t. einen brief abgeben] (†) framlämna l. aflämna (skrifvelse o. d. till vederbörande adressat); jfr AF II 1 b β. Lind (1749). Et Bref, som Grefven skrifvit i Siberien, men nu först af en Jude blifvit afgifvit. Ågren 134 (1757). Et exemplar (af examensprotokollet skall) varda til Consistorium afgifvit. Project t. förordn. f. trivialscholor 1760, s. D 4 b; jfr 6. Porthan Bref 2: 415 (1797). jfr: Uplästes ock approberades .. talet til Präste-Ståndet .., ock til dess afgifvande deputerades (vissa adelsmän). 2 RARP 3: 182 (1723).
3) [jfr t. abgeben] (nästan †) med tanke på hela förrådet, hvaraf en del tages o. gifves (jfr AF I 6 a, 15 h α), i sht till ngn, som sådant med rätta tillkommer: lämna, erlägga, prestera, utbetala osv. Lagerbring Hist. 1: 83 (1778, 1784). LBÄ 33—35: 150 (1800). När man till staten afger sin utskyld. Elgström 248 (1810). Den som inför öfverflödsvaror, afger till samhället något visst i mån af deras värde. Dens. 223. Medborgaren .. måste deraf (dvs. af sin egendom) afgifva en del till Staten. Biberg 1: 204 (c. 1820). — jfr AFGIFT 1.
4) gifva ifrån sig (beståndsdel o. d.).
a) (mindre br.) om (klass o. d. af) personer: lämna. En Deputation .., hvartil R(idderskapet) o(ch) A(delen) komma at afgifva sex af sine ledamöter. 2 RARP 4: 186 (1726). De bättre situerade arbetarne .. afgifva det stora flertalet medlemmar till .. fritänkarsamfund(et). G. Steffen England 315 (1893).
b) naturv. afsöndra (innehåll, beståndsdel o. d.). Torrt svafvelbundet alkali, som .. upphettas i distillations-apparat, afger allt sitt svafvel. Berzelius Kemi 1: 355 (1808, 1817). Gräsätande djur afgifva (med andedräkten) mer qväfgas än köttätande. Därs. 6: 110 (1830). Näsan afgifver slem vid snytning. E. Swartz enl. Kindblad (1840). Het vört .. skall .. afgifva till den berörande luften mera värme, än .. afkyld. AHB 1: 36 (1859). Den rena leran håller öfver 13 proc. kemiskt bundet vatten, som hon först vid glödgning afgifver. Arrhenius Jordbr. 1: 29 (1862). — jfr: Då krut får afgifva sin hela styrka, blir starkare skott. Ehrenstam enl. Kindblad (1840).
c) naturv. utsända, låta utgå. Rotskott .. afgifva alla (växter,) som hafva knoppar. Fries Utfl. 1: 80 (1843). Nilsson Fauna 1: 456 (1847). Ett .. träd, hvars stam når en höjd af omkr. 10 m(eter) .., innan .. (den) afgifver några grenar till bildande af en .. krona. Sandahl i NF 16: 467 (1892).
5) gifva ifrån sig, frambringa, alstra, gifva upphof till (en lifs- l. kraftyttring, ett resultat osv.).
a) (mindre br.) i allm. De Ekar .. som .. äro så stora, at de nu kunna afgifva (dvs. lämna) virke til .. Fartygs byggnader. Instrukt. 30 Mars 1791, s. 4. Den fördel, som denna handel .. skulle kunna afgifva. Nilsson Ur. 2: 119 (1862). De faktorer, som såsom facit afgifvit vår civilisation. K. F. Johansson i Nord. tidskr. 1892, s. 337.
b) [nyare, under inflytelse af d. afgive uppkommen bet.] närmande sig 6: lämna; utgöra. (Monumentet) synes .. afgifva bevis för riktigheten af (en åsikt). Nilsson Ur. 2: 145 (1862). Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 501. Då människan är ett sinligt förnuftigt väsende, så kan sinligheten afgifva motiv till att handla på ett helt annat sätt än begreppet föreskrifver. Nyblæus Rel. upps. 38 (1867). Detta a(f-gifve)r en tillräcklig förklaringsgrund. Cavallin (1875). (Öfverläggningen) afgifver prof på .. (G. III:s) sant kungliga högsinthet. Ljunggren SAHist. 1: 123 (1886).
c) (mindre br.) om ljud: uppgifva; låta höra. (Han) började .. jemra sig och afgifva qväfda nödrop. Crusenstolpe Mor. 4: 191 (1841). Hvarje ljud, som förstås, är icke ett språkljud .. endast derföre, att det .. kan .. beteckna, hvad den, som afgifver det, åsyftar. Claëson 1: 200 (c. 1858).
d) mil. Vid bajonett-anfall .. afgifva en salfva. Hazelius Förel. 193 (1839). Då têten af en kolonn skall afgifva eld. Uggla Krigsk. 156 (1878). — (mindre br.) Salut med fana afgifves (dvs. göres) för kungliga personer genom fanans fällande framåt. C. O. Nordensvan i NF 14: 422 (1890).
6) i sht kansl.: formenligt l. pliktenligt gifva (ifrån sig) l. lämna (skriftligt l. muntligt meddelande).
a) Afgifva svar, sitt votum (l. sin röst), yttrande, betänkande, utlåtande, förklaring osv. Utskottet (hade) förehaft saken, och skulle .. derom afgifva et .. svar. Tilas i HSH 16: 398 (1770). Afgifva sitt betänkande i en sak. Sahlstedt (1773). De yttranden, han på sin embetsstol afgaf, stödde sig alltid på öfvertygelse. Rosenstein 1: 12 (1780), Justitiarien åligger det .. at .. til General-Auditeurs-Embetet afgifva underskrifven förteckning .. för det, som des (dvs. hans) befattning tilhör. Rättegångsordn. 14 Mars 1791, s. D 1 a. Alla .. borde skrifteligt afgifva sina röster. Fryxell Ber. 8: 120 (1838). Det är oss icke nog, att adeln lägger sitt ja i urnan; vi vilja se det fritt .. afgifvet. De Geer Minnen 2: 7 (1865). Samma vittne (har) förut afgifvit ett alldeles motsatt intyg i saken. Rydberg Rom. d. 202 (1882). — framställa, inkomma med. Efter derom af Chefen för Topografiska corpsen afgifvit förslag. Ljungberg hos Agardh Stat. 4: 380 (1863). Den, som afgifvit (entreprenad-)anbud, är dervid bunden. Tidn. f. lev. 1892, nr 41, s. 2.
b) gifva, aflägga. Afgifva räkenskap, redogörelse, rapport, berättelse, vittnesbörd, vittnesmål, svaromål, försäkran, löfte, ed osv. Tessin Bref 2: 162 (1754). De Försäkringar, som .. utländske Konungar afgifvit. Schönberg Bref 1: 196 (1778). (Sin) Trosbekännelse högtideligen afgifva. Protokoll 13 Sept. 1794, s. A 2 a. Efter det uppbörden hunnit för sig gå, (äro) Redogörare .. pliktige att sina räkenskaper afgifva. Rabenius Kam. § 503 (1825, 1832). Uti hvarje afgifvande redogörelse (dvs. redogörelse, som skall afgifvas) bör .. Kungör. 23 Jan. 1830, s. 46; jfr Almqvist (1842). Afgifva rapport om truppernas ställning. Wingård Minnen 3: 85 (1846). Afgifva det löfte man fordrade. Topelius Fält. 4: 355 (1864). — inlägga, nedlägga. Afgifva protest. närmande sig 5 b: Likväl afgifver nästan hvar sida .. en bestämd gensaga mot denna uppfattning. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 214 (1891).
c) (mindre br.) gifva, utfärda. Kongl. Maij:t (har) dee ordres låtit afgie .. RARP 6: 350 (1658). — utfärda, aflåta. Grefve Gerhard .. afgaf ett öppet bref med försäkran, att .. Strinnholm Hist. 5: 255 (1854). Härefter afgaf bondeståndet .. en till mig ställd .. adress. De Geer Minnen 2: 5 (1892); jfr: Förmå stortinget att afgifva en opinionsyttring för hjälp åt Danmark. Därs. 1: 259. — handel. Afgifva en växel. Afgifva en tratta. Björkman (1889).
7) (†) eftergifva, efterskänka. Hans Nade .. kan icke .. affgiffue(,) affminske eller förwandle Rikisins årlige skatt. G. I:s reg. 7: 92 (1530). — jfr AFGIFT 3.
Spalt A 203 band 1, 1898