| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
a) om ngt, hvars riktighet l. verklighet l. förverkligande ej kan betviflas: viss, säker, otvifvelaktig, obestridlig, gifven, bestämd. Otåligheten plågas af ett halft och tvifvelaktigt ljus (i filosofien), .. vi sträfva oupphörligen till någon ting afgjordt och fullkomligt, skulle det ock vara blott en afgjord och fullkomlig okunnighet (på senare stället närmande sig b). Leopold 6: 131 (1806). Detta är något som ej låter sig betviflas, något som är alldeles afgjordt och oundvikeligt. Wallin 2 Pred. 3: 173 (1829). Af allt sedeförderf i vårt land är dryckenskapen afgjordt det skadligaste. Tegnér 6: 442 (1832). (Han) var .. född i Sverige, men det var därför icke afgjordt, att han var född svensk (medborgare). De Geer Minnen 1: 216 (1892). — särsk. i uttr.
α) En afgjord sak. Swedberg Sabb. ro 980 (1690, 1712). Det är en afgjord sak, att ju mer menniskan vinner af det jordiska, desto mer eftersträfvar hon. Wallin 2 Pred. 1: 183 (1824).
b) med bibegrepp af eftertryck o. intensitet: utpräglad, påtaglig, deciderad, positiv, i ordets fulla mening. Hysa en afgjord motvilja för ngn. Få skalder (hafva) haft en mera afgjord kallelse för den högre satiren (än Kellgren). Stenhammar 278 (1798). Af den äldre Eddas qväden är ett afgjordt christligt. Geijer II. 1: 177 (1825). Jag .. (var) hennes afgjorda favorit. Almqvist A. May 60 (1838). Till afgjord fördel för de maktegande. Geijer I. 6: 512 (1846). Skalderna nytja .. (de starka verbalformerna) med afgjord förkärlek. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 524. Det afgjordt starkaste (partiet). De Geer Minnen 2: 47 (1892). (Han) lutade .. afgjordt åt Frankrikes sida. P. Sondén i NF 17: 479 (1893). — särsk.
α) fullständig. Striden slöts .. med Sachsarnas afgjorda flykt. Franzén Minnest. 1: 383 (1821). — obetingad. Hans omdöme (utföll) afgjordt förkastande. Strandberg 1: 350 (1862).
β) ss. attribut till sbst., som betecknar person af visst väsen o. d. l. med viss ståndpunkt: utpräglad; komplett. En afgjord rojalist. Franzén Skald. 2: 83 (1795, 1828). En afgjord narr eller en afgjord skurk. Tegnér 5: 261 (1822). Han var den afgjordaste beundrare af våra gamla folksånger. Geijer I. 2: 158 (1833). Eros (Kärleken) är en afgjord fiende till Eris (Tvedräkten). Lysander Skr. 50 (1854). Han var den första afgjorda och obetviflade Mössa, som inträdde i rådet. Malmström Hist. 5: 46 (1877).
Spalt A 206 band 1, 1898