Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFHINDRA, v. -ade.
(†) förhindra, afvärja, afhålla. Att wij .. huadh till hinder och skade .. ware kann, hielpe till att afhindra och bortschaffe. Skråordn. 179 (1596). Götherne .. skinnade Mœsien, och kunde icke af någrom därifrån afhindras. Peringskiöld Jord. 45 (1719). De skydde intet at med sitt Blod vilja afhindra de lågor, med hvilka deras Skiepp hotades. Mörk Ad. 2: 331 (1744). At Lappmarkerne på många ställen kunna uppodlas, afhindras ej derigenom, at de somligstädes äro sumpiga. Tuneld 2: 95 (1773).

 

Spalt A 242 band 1, 1898

Webbansvarig