Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFHÄCKLA a3v~häk2la, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. afhegle]
1) med häckla afskilja. Fröna afhäcklas. Uppf. b. 4: 459 (1873).
2) (mindre br.) gm häckling lossa l. lösbryta. A(fhäckla) en häcklepinne. Dalin (1850).
3) (föga br.) fullborda häcklingen af (en viss myckenhet lin o. d.); jfr AF II 7 a. Dalin (1850).
Anm. I bet. 1, 2 hellre (utom i part.) HÄCKLA AF.

 

Spalt A 253 band 1, 1898

Webbansvarig