| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFHÄNDA a3v~hän2da (a`fhända Weste), v. -er, -hände (L. Petri Kr. 94 (1559) osv.), -händt (G. I:s reg. 6: 72 (1529) osv.), -händ (L. Petri 2 Post. 189 a (1555) osv.). (ipf. -händte Siam 31 (1675). p. pf. -hendtte (best.) HSH 29: 165 (1567); -händte (best.) Schroderus Liv. 19 (1626); -hänte (pl.) Därs. 113; -händter Lind (1738, under abhändig), -händt Dens. (1749, under abhändig). — ipf. -ade Tegel G. I:s hist. 2: 6 (1622). p. pf. -ad (-ath, -at) G. I:s reg. 1: 53 (1523); Prytz OS E 1 (1620); Strinnholm Vas. 3: 112 (1823); Dens. Hist. 3: 489 (1848), 5: 4, 194 (1854). — p. pf. -hendet (n.; möjl. för -at) Tegel G. I:s hist. 1: 211 (efter handling fr. 1528); -hendne (pl.) Schroderus Liv. 525 (1626); -händne (-na) (pl.) Girs G. I:s hist. 102, 198 (1630))
vbalsbst. -ANDE, -ELSE (numera mindre br.; Lex. Linc. (1640); Muræus 2: 426 (1648); Serenius (1734, under alienate); Nordström Samh. 2: 130 (1840); Winroth i NF 11: 347 (1887)), -NING (föga br.; Lex. Linc. (1640, under privatio); Agardh Stat. II. 2: 312 (1856)).
1) eg.: taga (ngt) ur handen l. händerna på (ngn); i allm.: fråntaga (ngn ngt), vanl. med bibegrepp af våld l. olaglighet. G. I:s reg. 1: 53 (1523). Tw haffuer aff hendt thom wthan lag oc laghadoma en eng. Därs. 6: 72 (1529). Haffue wij nu wårt eghit til oss igen taghit, och ingom någhot affhendt, thet hans warit haffuer. 1 Mack. 15: 34 (Bib. 1541). A. Oxenstierna Skr. 1: 65 (1612). Interverto .. Listeligen affhenda, slå vnder sigh. Lex. Linc. (1640). (Konungen skall) ej .. något gods .. någon afhända eller afhända låta utan efter lag och föregången laga dom. RF 1719, § 2; jfr RF 1809, § 16. (Han) afhände .. (mördaren) Darten. Ehrenadler 535 (1723). Ej må någor, som kiöpenskap drifver, hafva annat mått och vigt; utan varde thet honom afhändt och sönderslagit. HB 8: 1 (Lag 1734). Andra kammaren hade .. gjort ett häftigt anlopp för att afhända Kongl. Maj:t en half million kronor af handels- och sjöfartsfonden. De Geer Minnen 2: 94 (1892). — särsk.
a) i uttr. Afhända ngn l. sig lifvet. Peringskiöld M. Upl. 187 (1710). Dalin Mont. 101 (1755). Wallin 1 Pred. 3: 323 (c. 1830?).
b) (numera föga br.) med annat (mer l. mindre) abstrakt direkt obj. Afhända mig Præsidentskapet. Cronhielm i 2 RARP I. 2: 379 (1720). Afhända någrom thes tilbörliga heder. Lallerstedt Dygdel. 83 (1746). Om någons goda namn och rykte varder enom afhändt. Borg 2: 506 (1753). Han har .. ett värde och en hugnad inom sig sjelf, som kan honom (hvarken) .. frånkännas eller afhändas. Bergklint Vitt. 299 (1784). — (†) undandraga. (Gud) affhänder ingom sina nåd, vtan them som henne förskiuta. Muræus 1: 332 (1648).
c) (mindre br.) utan utsatt indirekt obj.: bortröfva, borttaga. HSH 29: 165 (1567). Landshöfdingernes embete är att si .., att .. landsfreden försvaras, intet bortrifves eller .. afhändes af nåboer. RF 1634, § 25. Nordenflycht QT 1745, s. 142. Söka de skatter, som ej afhändas eller förtäras. Wallin 2 Pred. 2: 5 (1826).
d) (†) med prep.: taga. Afhende Josep af samme Lapp een wågh fisk. G. Josting i HSH 39: 136 (1595). The Norske Fougder .. hafwe afhendt thenn deell undan Swerigis Crone, som uthaf ålder .. hafwer .. lydt under Swerigie. Dens. Därs. 130. Hans K. Mt. skall .. affhända ifrån Compagniet til Rijkzens Tjänst, Skepp, Stycken, Penningar och andre Saker. Schroderus Uss. B 1 a (1626). Girs E. XIV:s hist. 115 (1630).
2) (†) taga l. mottaga (ed af ngn). The Refwelska .. besworo sigh under Sweriges Crono .. Til at aff henda them Refwelskom Eeden, förskickades Herr Claesz Christerson. Girs E. XIV:s hist. 4 (1630). — jfr HÄNDA (ed af ngn).
3) eg.: släppa l. lämna (ngt) ur sina händer.
a) (numera nästan bl. kansl.) göra sig af med l. föryttra l. bortskänka (ngt, hvaröfver man ej anses hafva oinskränkt dispositionsrätt, t. ex. anförtrodt gods, kronogods, arfgods, af Gud förlänad makt osv.). Icke wil Jagh .. afhända något af Räckenskaperne, Quittantzier eller andre handlingar som migh betrodde blifwa. Civ. instr. 34 (1618). Pantsättia, affhenda eller i någen annan måtto, förkomma någet aff thetta Rijketz Lähn, Slott, Städher eller Jordegodz. Tegel G. I:s hist. 2: 412 (1622). Om en fogde, vpbördzman eller rentomestare .. förslöser, eller afhender husbondans egendom, som han om hender hafwer. Swedberg Dav. § 68 (1713). Ett .. Rike, som ej kan delas eller afhändas. Riks-akt 1815, § 1. Att slägternas odal måtte bibehållas och slägtjord aldrig afhändas utom ätten. Strinnholm Hist. 1: 563 (1834). (Ett) kungshus, som först drottning Margareta afhände till domkyrkan. Weibull Lundag. 13, sp. 2 (1884).
b) (numera nästan bl. kansl.) lämna (ngt) från (sig), göra (sig) af med (en tillhörighet); för (sig l. annan) afstå eganderätten till (ngt); stundom närmande sig 1. Affhendom wj oss ok krononne samme .. torp, ok tillegnom thet .. Jerleff .. ok hans arffuom. G. I:s reg. 2: 134 (1525). The Danske alla rättigheter (till landskapen) .. sigh alldeles afhende. L. Petri Kr. 94 (1559). Sigismundus hafwer afhendt sigh thet Swenska Rijket, ther igenom, at han .. brutit sin Eedh. N. Av. 17 Juli 1656. Konungsgårdar och Ladugårdar äro för Kronans omisteliga gods ansedde, hvilka ej få Kronan afhändas. Botin Hem. 1: 214 (1755, 1789). (Han) sålde .. Antuna, hvilket ställe genom denna handel fullkomligt afhändes den almqvistska familjen. Lysander Almqv. 371 (1878).
c) (mindre br.) bortlämna (ngt från sig l. från annan, dvs. å annans vägnar), föryttra (ngt från sig l. annan). Wij .. affhende från oss och alle wåre erffwinger .. Thesse .. godz. G. I:s reg. 6: 135 (1529). At arfve- och bördköpt jord icke må till någon del afhändas från slägten. A. Wallin hos Olivecrona Mak. gift. Bil. s. IV (1806). jfr 1 d.
d) (†) i allm.: afyttra, aflåta, försälja (ngt; utan bibetydelse). Moste Jacob senda / Sin Barn til samma Man som kunde Säd afhända. Spegel Guds verk 275 (1685).
4) (enst., †) affärda, utskicka (ngn)? Therföre är iagh vthsändat, / Aff min konung hijt affhändat. Prytz OS E 1 (1620).
Spalt A 255 band 1, 1898