| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFHÄNDIG, adj.
(†)
a) göra afhändig, afhända (i bet. 1). Göre ko: ma:t .. then Landzenda AAffhendugh. G. I:s reg. 3: 204 (1526); jfr Tegel G. I:s hist. 1: 129 (1622). Om the kunne göre wore fiender någet aff breck, eller göre them affhendige skiip eller godz. G. I:s reg. 9: 129 (1534). J. Berndes i HSH 36: 163 (1578).
b) varda l. blifva afhändig, afhändas (se AFHÄNDA 1). (Han) bestemplade .. At slotthet motte ko: ma:t tiill Swerge Affhendwcht vardha j her Söuerins norbis hender. G. I:s reg. 3: 204 (1526); jfr Tegel G. I:s hist. 1: 128 (1622). G. I:s reg. 11: 23 (1536).
Spalt A 257 band 1, 1898