AFKLINKA a3v~kliŋ2ka, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
skeppsb. hamra ut till ett hufvud den gm ett bräde o. d. drifna änden af (en bult l. en spik). Spikarna .. slås utifrån och afklinkas inne på tärningar. Witt 270(1863). Afklinkning af bottenstocks- m. fl. bultar. Dens. 213 — jfr KLINKA, v.2