| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFKOMLING a3v~kom2liŋ (a`fkomling Weste), m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
eg.: den, som är kommen af (dvs. den, som härstammar, i sht medelbart, från) ngn.
Anm. Under pl. afkomlingar sammanfattas vanl. ättlingar både i närmaste släktled o. i de följande.
1) i eg. bet.
a) om personer: ättling, descendent. Carl den tolfte var en afkomling i femte led af Gustaf Vasa. Afkoma .. i(d) e(st) Barn eller Barnabarn .. Afkomblingar. posteri. Stiernhielm Fateb. B 1 a (1643). Förfäder, som intet det ringaste liknade afkomlingen. SP 1780, s. 39. (Hon var) den sista afkomlingen af den ryktbara Sture-ätten. Fryxell Ber. 8: 114 (1838). På Riksdagen i Linköping .. (uteslötos) Sigismund och hans afkomlingar från Svenska thronen. Gyllengranat 1: 169 (1840). Ännu i dag äro Ismaels afkomlingar sådana, som profetian .. beskref deras stamfader. G. E. Beskow Resem. 67 (1861, 1881). Jonier, de athenske nybyggarnes afkomlingar. Rydberg Rom. d. 215 (1882). — (mindre br.) om ättling i närmaste led; barn. En barnfader är .. frikallad för all laglig omsorg om sin oäkta afkomling. Ad. prot. 1786, s. 147. Anspråk inplantade af ovisa föräldrar hos deras ännu späda afkomlingar. Leopold 2: 352 (1801, 1815). Geijer II. 1: 275 (1825). jfr: Afkomling .. brukas icke rätt väl i bem. af barn. Dalin (1850).
b) (mindre br.) om djur. Afkomling .. Någon gång nyttjas det .. om djur, isynnerhet hästar och hornboskap, vid stuterier och holländerier. Dalin (1850). Alla de öfriga hönsen voro denna gamla hönas afkomlingar. Kindblad (1867).
c) (föga br.) om växter. Bären hafva .. (på gamla buskar) antagit en sämre beskaffenhet, hvilken fortplantas på deras afkomlingar. Lundström Trädg. 203 (1831). Sandahl i NF 18: 147 (1894).
2) bildl. Tegnérs andliga afkomlingar. Moder-idéen och des framstälda afkomling. Kellgren 3: 197 (1792). Tempeltornet synes som en afkomling af Pyramiden. Rydqvist i SAH 12: 312 (1829). Det koptiska språket är en afkomling i rätt nedstigande led af det egyptiska fornspråket. Sandahl i NF 6: 1204 (1883). Hvem igenkänner icke i vår tids oroliga, mångfrestande lynne en äkta afkomling af upplysningstiden ..? Odhner i 3 SAH 1: 6 (1886). Handskrifterna (äro icke) .. afkomlingar af en enda .. arketyp. Wisén Därs. 4: 241 (1889). — (föga br.) språkv. afledt ord, afledning, derivat. Bergklint Sam. 1: 175 (1775, 1794). (Ett ords) afkomlingar, d. v. s. de afledda ord, som det .. alstrat. Säve Starka verb. i dalsk. 3 (1854).
Spalt A 281 band 1, 1898