| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFKRAMA a3v~kra2ma l. ~kram2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
— jfr KRAMA AF.
1)
a) (föga br.) gm kramning pressa ut (en vätska) ur ngt. (Fisken) upplägges .. på durkslag, och vattnet afkramas väl. Nylander 93 (1822).
b) (föga br.) gm kramning befria (ngt) från (däri) befintlig vätska. Han afkramade svampen.
2) (mindre br.) gm kramning bryta, krama i tu (ngt). Göstas afkramade refben (hade) upphört att göra smärta. Willebrand o. Rancken 175 (1886).
Spalt A 293 band 1, 1898