| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFKROK a3v~krω2k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (numera mindre br.) krökning l. afvikning från genaste l. vanliga vägen; afväg, omväg, afstickare. Göra en liten afkrok. Ingen har ärende hit .. efter det är en tämmelig afkrok från Passagen. Götheb. m. 1759, s. 139; jfr 2. Han beslöt undvika hvarje förlängning af vägen, ehuru behaglig än mången afkrok kunde vara. Almqvist Am. Hilln. 2: 177 (1840). Hela afkroken till Careyöarne (hade) tagit .. 6 timmar. E. Nilsson i SDS 1894, nr 560, s. 2.
2) (vanl. med föraktfull bibetydelse) undangömd vrå, afsides beläget ställe l. trakt o. d. Han bor i en riktig afkrok. Visen sitter aldrainnerst (i kupan), samt (har) undangömt sig i någon afkrok. Fischerström 1: 606 (1779). Uppsala är snart ej mera en afkrok än Horns-kroken, och nära lika delaktig af civilisationens fördelar. Geijer I. 8: 507 (1836). (Kristliga) föreningen (af unge män kan) .. för sitt stora måls skull icke .. verka i en afkrok, i ett skymundan (utan behöfver en välbelägen lokal). VL 1894, nr 74, s. 3. Afkrok .. har en viss nedsättande betydelse och därför ej samma användning som afbygd. J. Vising i GHT 1894, nr 206 B, s. 1.
Spalt A 294 band 1, 1898