| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFKÖRA a3v~ɟö2ra, äfv. ~ɟœ2ra, v. -kör, -körde, -kört, -körd (se för öfr. KÖRA, v.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
2) (föga br.) intr.: körande aflägsna sig. Sedan alla Sorgewagnarne rundt om Kyrkian äro afkörde. Vid Carl XII:s lik-process 1719, s. B 1 a.
3) (mindre br.) gm körning afbryta, köra (ngt) i tu l. tvärt af. Stationskarlen .. (kom) under det backande tåget, hvarvid han fick venstra benet afkördt strax under knäet. Lunds veckobl. 1895, nr 4, s. 2.
Spalt A 302 band 1, 1898