| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLASTA a3v~las2ta (a`flasta Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.).
— jfr LASTA AF.
1)
a) befria (ngn l. ngt) från last l. börda. Aflasta en godsvagn. Schroderus Hoflefv. 214 (1629). Afvika åt sidan, för att aflasta sin besvärade mage. Leopold 5: 57 (c. 1820) [jfr lat. exonerare ventrem, fr. décharger l’estomac]. Det gamla systemet (skall ha) fått en läcka, som gör att ingen pumpning håller det öfver vattnet, längre än som fordras för att aflasta vraket. Tegnér 6: 88 (1827). En mängd aflastade kameler låg på ökenstranden. Kræmer Orient. 156 (1866). — bördan, hvarifrån ngn l. ngt befrias, betecknas med
α) (mindre br.) obj. Om de (gamle) någon gång .. begå excesse (i mat l. dryck), böra de strax aflasta sig det öfverflödiga. Westerdahl 464 (1768; 1 uppl. 1764: afladda sig).
β) [jfr BELASTA (med)] (†) prep.-uttr. (Om) vij .. fåå aflasta oss med Cronones gäld. RP 4: 161 (1634).
b) [jfr t. entlasten] byggn., mek. gm tyngdpunktens förflyttning l. gm tryckets fördelning aflägsna l. minska trycket för (parti af byggnad, kroppsdel osv.). Aflasta murarna i en byggnad gm anbringande af pelare. Patienten .. blir trött af att hålla kroppen i upprät ställning. Han söker på allt sätt aflasta ryggraden. J. E. Johansson i NF 14: 124 (1890). — jfr 2 b.
2)
a) från ngt, som är tyngdt af l. bär en last l. börda l. som innehåller ngt tyngande l. skrymmande l. besvärande, aflägsna l. bortföra (det, som utgör lasten, det tyngande innehållet osv.); från ngt, som bär osv., aflägsna (det, som utgör lasten osv.) o. lägga ned (det ngnstädes). Om man vant sig, att på viss tid aflasta denna bördan (dvs. exkrementerna), bör man .. genom lindrigt tvång bringa sig härtill. Westerdahl 334 (1764, 1768). Alla directe ankommande Levantiske Varor måste .. där (dvs. i Marseille) aflastas. Westerman Præs. i VetA 1770, s. 63. När murbruket vid ställningen blifvit aflastadt. A. Adlersparre i LBÄ 19—20: 123 (1799). De portioner, som aflastades på kandidatens tallrik. Bremer Hem. 1: 42 (1839). Isens aflastande på en kust. Fries Utfl. 1: 237 (1843). Discharge .. aflasta (en last). Uggla Sjölex. (1878). jfr: Sedan troppen aflastat och aflemnat all redskapen. Pont.-regl. 32 (1881).
b) byggn., mek. från parti af byggnad, kroppsdel osv. gm tyngdpunktens förflyttning o. d. (delvis) bortleda (ett eljest därpå hvilande tryck). Att aflasta tyngden från murmassorna och leda den öfver på pelarna. NF 2: 1395 (1878). — jfr 1 b.
a) för afsändning inlasta en last i (ett fartyg), förse (ett fartyg) med full last, befrakta. Naut. ordb. (1840). Charge .. aflasta (lasta ett fartyg). Uggla Sjölex. (1878).
b) inlasta (varor) för afsändning (i l. med ett fartyg). De som låtit uti bemälte Skiepp aflasta .. Varor. PT 1758, nr 39, s. 6; jfr I 2 a. Jag har a(flasta)t 100 tunnor säd med det fartyget. Dalin (1850). Är mera gods aflastadt än aftaladt varit. Sjöl. 1864, § 84.
(I 1 b, 2 b) -BÅGE~20. byggn. båge, afsedd att bära tyngden öfver en rak murbåge. Rothstein 590 (1856, 1875). —
(II) -ORT~2. handel., sjöt. ort, från hvilken en last afsändes. Gods, som ifrån aflastningsorten redan afgått. Försäkr. o. hafveri-stadga 1750, art. v, § 8. Konossement skall innehålla uppgift på: .. aflastnings- och bestämmelseorten. Sjöl. 1864, § 96. —
-PLATS~2.
1) (till I 1) plats, där man brukar urlasta lastvagnar, kärror o. d. G. Myhrman hos Tegnér 7: 68 (1811).
2) (till II) = -ORT. Aflastnings- eller nederlagsplats. Jungberg (1873). De många små af- och urlastningsplatserna inuti landet. Forssell Stud. 2: 265 (1880, 1888). —
Spalt A 308 band 1, 1898