Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFLEGAD, p. pf. ss. adj.
Etymologi
[jfr AFLIGGA samt holl. afgelegen, t. abgelegen]
— jfr AFLÄGEN, AFLÄGSE(N).
1) (†) aflägsen. Intet rumm, ehuru fiärran thet tå war aflegat. Schroderus J. M. kr. 140 (1620). Gyllenius 231 (1656).
2) (†) som legat af sig, förlegad. Lind (1738, 1749). Aflegad(e) .. varor. Möller (1745, 1755).

 

Spalt A 318 band 1, 1898

Webbansvarig