| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLIGGA, v. -er, -låg, -lågo, -legat (se för öfr. LIGGA).
1) (†) ligga l. befinna sig på afstånd, vara aflägsen.
a) ligga långt borta l. afsides. — i p. pr.: aflägsen. Vpå sådana affliggende platz. G. I:s reg. 14: 80 (1542). Et från Bi-gården afliggande rum. Fischerström 1: 627 (1779).
b) ligga (så l. så långt) borta. En högh, som icke wäl en Welsk mijl ifrå Lägret afflågh. Schroderus Liv. 649 (1626). Krijgzhären .. begynte til at sköfla the Celtiberiers Land, som längst aflågh. Därs. 748. — oeg., om person: bo (så l. så långt) borta. Vidt afliggiende christlige potentater. RA 1: 566 (1548); jfr a.
2) [jfr t. eine zeit abliegen] (†) ligga (en viss tid) ut. Wij .. dricke (icke) något wijn, medh mindre thet hafwer afflegat sin tijdh. Schroderus Hoflefv. 50 (1629).
Spalt A 323 band 1, 1898