| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLIDA a3v~li2da (a`flida Weste), v. -er, -led, -ledo, -lidit, -liden. (sup. -lidit Celsius G. I:s hist. 575 (1753, 1792) osv. p. pf. -liden (-lidne osv.) G. I:s reg. 8: 228 (1533); Nordberg 1: 645 (1740) osv. — sup. -ledit 2 RARP I. 2: 230 (1720). p. pf. -led(h)en (-ledne osv.) Pred. 4: 2 (Bib. 1541); Kyrkol. 25: 24 (1686); Kellgren 2: 116 (1787); Fryxell Ber. 3: 60 (1828); Hagberg Shaksp. 2: 234 (1847) osv.) vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under ableibung)).
Anm. Ordet, som eg. betyder ”gå bort”, begagnades redan i fsv., ss. ett mildare uttr. för DÖ, om bortgång ur lifvet. Numera är nämnda eg. bet., liksom öfver hufvud ordets sammanhang med LIDA i bet. gå, utplånad. Ngn gg blir däremot ordet i folkmedvetandet förbundet med LIDA, plågas; spår häraf torde förekomma i till 1 b hörande språkprof.
1) (bl. i vårdad framställning, numera i sht i officiell stil, samt med en viss eufemistisk prägel) afgå med döden, gå hädan, dö; företrädesvis om s. k. naturlig död.
a) om lifvets upphörande, tänkt ss. på en gg inträdande l. ss. ett fullbordadt faktum. Den gamle prosten afled ogift. Min aflidne fader. G. I:s reg. 8: 228 (1533). The affleedhne stå icke vp. Es. 26: 14 (Bib. 1541). The som äre vthi een rätt troo / Afledhne, hafwa ingen oroo. Christ. ordn. K 4 a (1602); jfr Ps. 401: 3 (1695). (Man) säger ..: han afled .. (dvs.) han dödde. Spegel Gl. (1712). Må man ej gifta sig .. med sin afledna hustrus syster. GB 2: 5 (Lag 1734). De aflednas själar. Kellgren 2: 116 (1787). (Han) qvad en sång till den aflidnes minne. Strinnholm Hist. 2: 168 (1836). Att Grefvinnan E. R. .. stilla afled .. den 4: de Augusti 1843, i en ålder af 29 år .. varder .. på detta sätt .. tillkännagifvit. Lunds veckobl. 1843, nr 32, s. 3. Bestämmelserna om franska i Ryssland aflidna undersåtars kvarlåtenskap. Forssell Stud. 2: 377 (1879, 1888). (numera föga br.) i vbalsbst. AFLIDANDE: hädanfärd, död. För the oförståndigha synas .. (de rättfärdiga) såsom the dödde, och theras afflidhande warder reknat för een pijno. Vish. 3: 2 (Bib. 1541); jfr b. Effter Konungh Gustaffs salige afflijdande. Tegel G. I:s hist. 2: 203 (1622). Spegel Pass. 449 (c. 1680). Man väntade nu hvart ögonblick hans aflidande. Fryxell Ber. 4: 140 (1830). — (föga br.) om djur. Modeer i VetANH 13: 256 (1792). SD (L) 1894, nr 350, s. 8 (om ko, som dör af mjältbrand). jfr: Då (efter döden) har du bröder, du spotske rike! / Uti de matkar, du näring ger — / Och när de mätta, / Som du, aflida, / Skall efter detta / En matk dig bida. Wallin Vitt. 1: 49 (1839).
b) (numera knappast br.) om ett under ngn tid fortgående aftynande l. utslocknande af lifvet. Icke .. tillåta allmänna lustbarheter .. under en ålderstegen Konungs långsamma aflidande. Schröderheim i VittAH 6: 179 (1791). jfr: Man (kan) med Aflida (i motsats till DÖ) utmärka en långvarigare händelse, ett aftynande småningom, som slutar med död. Almqvist (1842). — i p. pr. (mer l. mindre) ss. adj.: döende. En aflidande Menniska under döds arbetet. Nordenflycht QT 1745, s. 9. Lär dem, som sjuke och aflidande äro, att .. förtrösta på Dig (Gud). Handb. 1811, s. 65. Almqvist Am. Hilln. 1: 176 (1840). oeg.: De .. sårade .. lågo halfbrände, uphäfvandes emot himmelen en sorgelig aflidande röst (une voix plaintive et mourante). Ehrenadler 694 (1723). — bildl. Några stjernor och ett aflidande nedan se ned på Arken. Fahlcrantz 2: 52 (1825, 1864).
2) (†) bortgå l. afgå (ur världen l. med döden).
a) (Kejsaren är) ifrån thenna mödosamma Werlden aflijden. N. Av. 30 April 1657. — med öfvergång till b. Efter H. K. M:ts dödlige aflidande här af verlden. HSH 4: 122 (1566).
b) Effter h. k. M:tz dödeliga aflidande. RA 1: 532 (1547). Konungh Fredrich i Danmarck war tå nyligen genom dödhen affliden. Tegel G. I:s hist. 2: 4 (1622). (Han hade) med döden afledit. 2 RARP I. 2: 230 (1720). Att Matrosen E. J. .. i Maj månad med döden afled .. varder .. härmed tillkännagifvet. PT 1832, nr 148, s. 4.
Anm. I ä. tid förekom ordet bl. i part. o. ss. vbalsbst. Eljest brukades det nu föråldrade LIDA AF. Finit form är anträffad tidigast år 1712 (se under 1 a).
Spalt A 320 band 1, 1898