| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLIG a3vlig2 (a`flig, .. l(äs) āvlig. Weste), adj. -are.
1) [jfr sv. dial. avlig säd] (numera knappast br.) om säd l. gröda: som växer upp frodigt l. gifver riklig afkastning; kraftig, frodig, yppig. Impesco .. affbeta then sädh som förmyckit afflig är. Lex. Linc. (1640). (Guds) ord .. fester sig, och bor vti mitt hierta, såsom en aflig säd. Swedberg Sabb. helg. 184 (1734). Aflig, .. ergiebig (von Saaten). Dähnert (1784).
2) (föga br.) om mark: fruktbar, bördig. Fet och aflig jord. Broocman Hush. 4: 32 (1736). Hela den afliga marken, / .. in til ån, samt ymnoga betet. Palmfelt Ecl. 36 (1740). Heinrich (1814). Kindblad (1867).
3) (föga br.) om djur: afvelsam, fruktsam, som förökar sig ymnigt. Aflig, prolifick. Serenius (1741); jfr 2. Fiskarna äro ibland de aldra afligaste djur. T. Bergman Jordkl. 419 (1766). Aflig .. Fécond, qui pullule beaucoup. Weste (1807); jfr 2. Aflig .. (föga brukl.) Se Afvelsam. Dalin (1850).
Spalt A 323 band 1, 1898