Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFLJUD a3v~jɯ2d, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[efter t. ablaut, första gången användt af J. Grimm 1819; jfr d. aflyd]
språkv. eg. om den uråldriga (ss. man antog, af en hos roten inneboende kraft framkallade) vokalväxling, som i de germ. spr. framträder hos de s. k. starka verben (vid tempusbildningen) o. i vissa med dem närbesläktade ord (af Rydqvist kalladt VÄXELLJUD); sedermera jämväl i vidsträcktare bet. om hvarje till ett gemensamt (indoeur.) urspråk (direkt l. gm efterbildning) återgående vokalväxling inom besläktade ord l. grammatiska element, i sht en sådan, som ej är tillräckligt förklarad gm kända ljudlagar. Strömborg 43 (1852). De starka ordens rötter ega .. förmågan att till en del åstadkomma böjningen .. endast genom vokalens förändring efter en viss regel, hvilket .. (Grimm) gaf namnet afljud (”ablaut”), t. ex. brinna, brann, brunno. Säve Starka verb. i dalsk. 1 (1854). Dessa verber fördela sig sjelfva efter afljuden i 6 klasser. Därs. 10. Alla de indoeur(opeiska) lagarna för sonanternas väksling sinsemellan uti etymologiskt sammanhöriga ord kallas med ett jemensamt namn avjud. Noreen Urgerm. judl. 25 (1888). — jfr: Reduplikationer .. med afljud, .. (t. ex.) mischmasch, ticktack. K. F. Johansson i NF 13: 798 (1889).
Anm. Ordet synes för första gången förekomma i tryck hos Munch Fsv. o. fno. spr. 33 (1849). Uppström Matth. ev. (1850) använder den t. formen Ablaut (äfv. i sv. ssgr: Ablautsserierna s. 117).
Ssgr: AFLJUDS-FORM30~ l. 31~2.
1) Stammar af den rena afljudsformen; t. ex. .. der Bund. Lidforss T. gr. 22 (1860).
2) Vexelljudsbildning (Afljudsform) kallas den stam som bildats genom rotvokalens ljudvexling. Sundén Sv. spr. 126 (1869). Tamm Etym. ordb. 24 (1890). —
-FÖRHÅLLANDE~0200. (En grundform) *limp, stående i afljudsförhållande till Sv. lump. Blomberg Germ. omljudsl. 34 (1865). Tamm Etym. ordb. 77 (1890). —
-KLASS~2. Säve Starka verb. i dalsk. 27 (1854). Noreen Urgerm. judl. 61 (1890). —
-LAG~2, r. l. m. Den utaf Grimm upptäckta afljuds-lagen. Säve Starka verb. i dalsk. 8 (1854). —
-RAD~2. (mindre br.) En fullständig Grimmsk afljudsrad (ablauts-reihe). Säve Starka verb. i dalsk. 7 (1854). Afljudsrad: vetr, vatn, vátr. Blomberg Germ. omljudsl. 31 (1865). —
-SERIE~200. Vokalerna i den afljudsserie, som rotverbets ljud genomlöper. Lidforss T. gr. 135 (1860). Noreen Urgerm. judl. 27 (1888). —
-STADIUM~200. Kock Ordspr. 2: 175 (1892). —
-VOKAL ~02. Strömborg 46 (1852). Tamm Etym. ordb. 45 (1890).

 

Spalt A 327 band 1, 1898

Webbansvarig