Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFLOSSNING a3v~los2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af AFLOSSA. — särsk. motsv. AFLOSSA 1. En sjukdom, aflossning af näthinnan, .. ligger till grund för halfseendet. Rossander i NF 6: 542 (1882). jfr NÄTHINNE-AFLOSSNING. — konkretare:
a) geol. gränsyta mellan en s. k. gång i ett malmberg o. det densamma omgifvande berget; sprickyta, hvarfyta. Rinman (1788). I aflossningarna finnes stundom .. kornig .. Epidot. Hisinger 2: 80 (1820). Då ett lager af malm eller annan bergart icke är fullkomligt hopvuxet med den omgifvande bergarten eller sidostenen, utan lätt lossnar och afskiljer sig derifrån, säger man, att der finnes en aflossning eller ”släppa”. E. Erdmann i NF (1875). — jfr AFLÖSNING 1 c α.
b) geol. klyft l. fin remna i (skiffrig l. lagrad) bergart. Rinman (1788). Orthoceratiter .. äro här .. allmänna .. vid rödaktiga aflossningar. Wahlenberg 44 (1824). Vid Fredsbergs kyrka .. är bergarten granitartad med fina aflossningar, som merendels gå i ONO. och VSV. Hisinger 4: 35 (1828). Deleen (1836, under ablösung). — jfr AFLÖSNING 1 c β, LOSSNA, f.
Ssgr (jfr AFLOSSA 3 c): AFLOSSNINGS-KEDJA. (†) afledningskedja å elektricitetsmaskin. T. Bergman Intr. i VetA 1764, s. 49. —
-RING. (†) lednings- o. urladdningsring af människor vid en elektricitetsmaskin. T. Bergman Intr. i VetA 1764, s. 49.
Anm. Möjl. föreligger i ngt l. ngra af ofvanstående fall vbalsbst. af AFLOSSNA.

 

Spalt A 333 band 1, 1898

Webbansvarig