| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
(något) mera lång än bred; i sht om yta l. föremål af någorlunda regelbunden form; ofta, särsk. i ä. tid, närmande sig bet. långrund (oval, elliptisk osv.). Ett aflångt torg. Ett aflångt ansikte, en aflång nagel. (Ryssarnas) mynt är hwarken rundt eller fyrekantigt .., vthan aflongt. Petreius Beskr. 5: 8 (1615). Om Bordhen ähre afflånge. Stadga ang. prästerskaps trolofn. 5 Okt. 1664, art. 10. De agather, som (brytas) wid .. Zweybrücken ..(, äro) gemenligen aflånga eller långrunda. Hiärne Anl. 376 (1702). Stenen är aflånger, i längden 8 à 10 qvarter, i bredden 1 aln allenast. Eneman 1: 32 (1711). Husen omkring detta torg .. utgöra en aflång rundel. Wallenberg 92 (1769). (Bröd-)frugten .. är mer aflång än rund. Bligh 13 (1795). Boningshuset bildade en aflång fyrkant. Strinnholm Hist. 2: 580 (1836). Den aflångt fyrkantiga .. gården. Kræmer Span. 60 (1860). (Kammaren i gånggriften) är antingen aflångt-fyrsidig, oval eller .. nästan rund. Montelius Sv. fornt. 111 (1874). Aflånga korssting (till tapisseriarbeten) sys öfver 2 trådar på bredden och 4 på längden. Berg Handarb. 117 (1874). jfr: Aflång .. Som till skapnaden är rund, men icke cirkelrund, utan i den ena riktningen längre än i den andra. Almqvist (1842). — särsk. naturv. Näsbororne äro a Runde .. b Äggformige .. c Aflonge, Oblongæ. d Fyrkantige. Retzius Djurr. 121 (1772). Aflångt-äggrund. Marklin 12 (1818). (Bladen kallas) Aflånga (.. oblonga), när de äro 2—3 gånger så långa som breda med ringa afsmalning mot de tillrundade ändarna. Arrhenius Bot. 67 (1845, 1859). Tebuskens blad äro aflångt lansettlika. Läseb. f. folksk. 789 (1892). — anat.
β) Aflånga hålet .. Ägglika hålet .. Den stora öppningen i bäckensidbenets främre triangel. Cederschiöld Ordl. (c. 1847).
Anm. Ngn gg förekommer ordet ss. första led i ssgr [jfr d. aflangrund, ä. t. ablangrund; jfr äfv. t. länglichrund]: AFLÅNG-FYRKANT Brunius Sk. k. 417 (1850), -FYRKANTIG Dens. Metr. 40 (1854) osv., -SPETSIG Dens. Resa 120 (1839).
Spalt A 338 band 1, 1898