| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLÄGGA a3v~läg2a (a`flägga Weste), v. -er, -lade, -lagt, -lagd (se för öfr. LÄGGA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749)), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr AFLÄGG.
— jfr LÄGGA AF.
A)
1) om kläder o. andra till ngns (vanliga) utrustning hörande föremål: lägga ifrån sig, lägga bort.
a) (numera företrädesvis i högre stil) i eg. bet., om kläder o. d., som man för tillfället bär på sig: aftaga o. lägga ifrån sig; lägga af sig. (Innan prästerna gå ut ur helgedomen, skola de) affleggia sijn klädher, ther the vthi tient haffua .., Och the skola dragha sijn andra klädher vppå. Hes. 42: 14 (Bib. 1541). A. Oxenstierna Skr. 1: 117 (1627). Förställningen är en drägt, som påtages och aflägges efter behof. Kellgren 3: 250 (c. 1790). Liksom man aflägger kläderna för att bada. Tegnér 3: 501 (1812). En kappa, som han aflagt därute i hvalfgången. Rydberg Sing. 116 (1865, 1894). — om vapenrustning. Then som legger harnesket vppå, skal icke så beröma sigh, såsom then thet aff lagdt haffuer. 1 Kon. 20: 11 (Bib. 1541); jfr b γ. Han aflade sin tunga rustning och pådrog ett lätt kyller. Topelius Fält. 2: 110 (1856). jfr: Hjelmen, aflagd nyss. Tegnér 2: 131 (1814); jfr b. — om till viss dräkt hörande (sido)vapen. Aflägga värjan. Hallenberg Hist. 3: 292 (1793). Då sidogevär i samqväm aflägges. Tj.-regl. 1889, s. 55.
b) om sådant, som man plägat bära l. under en (längre) tid burit, men som man för alltid l. tills vidare l. för viss tid upphör att bära l. bruka: lägga bort.
α) om kläder, prydnader o. d. När man får sårg, .. måste (man) aflägga coleurte kläder. 2 RARP I. 2: 164 (1720). Hals- och skorosor .. (voro) längesedan aflagda. Tessin Tess. 249 (1731?). En del (medaljer) föreställa (C. XII) .. med Peruque, sedan Hans Maj:t honom aflagt. Nordberg 1: Föret. XXXII (1740). Enkan den en brudgum gläder, / Har aflagt sina sorge-kläder. G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 190 (1795); jfr β’. Aflägga vinterplaggen. Björkman (1889). Statsministrarne aflade (vid riksdagen 1867) sina hermelinsmantlar och befjädrade hattar. De Geer Minnen 2: 47 (1892). om skägg: Läseb. f. folksk. 519 (1892). — särsk. i uttr.
α’) [jfr t. abgelegte kleider] Aflagda kläder, begagnade kläder, som man lagt undan o. ej vidare ämnar bära. Handla med aflagda kläder. Jag skänkte tiggaren mina aflagda byxor. Serenius (1741). Cederborgh OT 1: 52 (1810). — i bild. Religion och teologi (blefvo) .. hänvisade till sådana gömställen, der menniskoanden .. förvarar sina aflagda kläder. Genberg 1: 98 (1872).
β’) [jfr t. die trauer ablegen] Aflägga sorgen, upphöra att bruka sorgkläder; jfr 3. All sorg aflägges för dagen. Wijd Hofwet hafwer man aflagt den store sorgen och den mindre antagit. OSPT 1686, nr 1, s. 8. Sorgen efter konung Fredrik I var aflagd. Crusenstolpe Mor. 1: 18 (1840).
β) (†) om nedläggande af de med ett ämbete o. d. förenade insignierna. När .. Rijksdagen är endat, .. tå skal Landz-Marskalken .. solenniter affdanka, affläggiandes sin Staaff. Adelspriv. 6 Juni 1626, mom. 27; jfr 1 a.
γ) i bildl. uttr.; obj. är ett föremål, hvars bortläggande betraktas ss. sinnebild däraf, att man afstår från l. lämnar viss lefnadsställning l. verksamhet o. d. Aflägga munkkåpan, lämna munkståndet. — särsk. [jfr t. die kinderschuhe ablegen] Aflägga barnskorna, upphöra att vara barn. Swedberg Schibb. 80 (1716). Björkman (1889). — [jfr t. die maske ablegen, fr. déposer le masque] Aflägga masken, upphöra med förställning, visa sin verkliga afsikt. Adlerbeth Ant. 1: 31 (c. 1792). — [jfr holl. de kroon afleggen] (†) Nordberg 1: 746 (1740). (Drottn. Kristina hade) önskat ju förr des häldre få aflägga (dvs. nedlägga, afsäga sig) kronan. Schönberg Bref 2: 166 (c. 1778). — [jfr t. die waffen ablegen] (†) (De upproriska) voro (ännu ej) sinnade at .. aflägga (dvs. nedlägga) vapnen. Celsius G. I:s hist. 334 (1746, 1792).
δ) oeg., med afs. på vissa djurs hudömsning l. hårfällning o. d. Depoüiller .. afläggia huden, såsom ormar. Möller (1745). Desse (larver) aflade sista huden före inspinningen vid slutet af (Augusti). T. Bergman i VetAH 30: 275 (1769). (Fjällräfvens) vinterfäll aflägges fram på sommaren. Nilsson Fauna 1: 262 (1847). — bildl. Tw moste aflegia then gambla hudhena. O. Petri 1 Post. 105 a (1528).
ε) (med öfvergång till 3; i sht i biblisk stil) om den dödliga l. af synden genomträngda kroppshyddan, tänkt ss. ett hölje för anden l. ss. en sinnebild för syndigt väsen. Thå j åfflagden syndernes kropp j kötit medh Christi vmskärilse. Kol. 2: 11 (NT 1526; öfv. 1883: genom afklädandet af köttets syndakropp). Iagh weet, at iagh skal snarligha affleggia thenna mina hyddo (dvs. kroppshyddan). 2 Pet. 1: 14 (Bib. 1541). Först då vi (genom döden) aflagt hela vår kroppsliga gestalt. De Geer Hjertkl. 284 (1841).
2) [jfr t. eine last ablegen] (mindre br.) om börda: lägga ifrån sig l. af sig, nedlägga.
a) i eg. bet. På Stenen (vid vägen) affläggia henne (dvs. sin börda) och hwijla. J. Matthiæ 1: 108 b (1658). Débarder .. Aflägga en börda. Deleen (1814).
b) med bibegreppet: blifva af med l. lämna; i mer l. mindre bildl. uttr. Den .. ombetrodde Regements byrda .. affläggia. RARP 3: 381 (1644). Nöden och armodet .. skola vid himmelens port aflägga sina tunga bördor. Genberg 2: 88 (1862). jfr: Lät oss affleggia alt thet oss nedhertrycker, och syndena then mykit lodher widh oss. Ebr. 12: 1 (NT 1526).
3) bildl.: lägga bort, göra sig af med, upphöra med, öfvergifva, lämna; utveckladt ur 1 o. 2 (i sht ur 1 b o. 2 b).
a) om ngt (mer l. mindre) abstrakt.
α) anslutande sig till 1 o. 2: om ngt, som man i bildl. mening tänkes vara iklädd l. bära. — särsk.
α’) (†) om ämbete: nedlägga; lämna. Afleggia sitt Embete. RARP 2: 102 (1634). — i sht: högtidligen nedlägga; jfr 1 b β. Rudbeck Bref 1: 73 (1670). Jag .. aflägger nu härmed den .. bestälning, jag i .. fyra månader förestått. Linné Præs. i VetA 1739, s. 32. Tal vid Præsidii afläggande. Rosenstein 1: 167 (1790).
β’) [jfr t. seinen namen ablegen] (föga br.) om namn. Aflägga det namn vi bära efter verldens Försonare. Lehnberg Pred. 1: 330 (c. 1800).
γ’) om väsende l. sätt o. d., som är utmärkande för en viss lefnadsställning o. d. J. G. Oxenstierna 1: 194 (1770, 1805). Allt klockarväsende, allt psalmodiskt var hos honom (dvs. klockaren) nu fullkomligen aflagdt. Almqvist Kap. 58 (1838). I sina akademisters krets .. aflade .. (G. III) kungligheten och satt som en vitter bland vittre. Ljunggren SAHist. 1: 161 (1886). jfr: I Potsdam .. aflade (G. III) sitt incognito, som han eljest bibehållit. Odhner G. III:s hist. 1: 11 (1885); jfr β’.
β) [jfr t. fehler, sünden, gewohnheiten ablegen, fr. déposer sa haine, ses préjugés] (numera mindre br.) om förut rådande skaplynne, egenskap, sinnesstämning, vana, plägsed, anordning o. d.: lägga bort. Afflegges then sedhen. G. I:s reg. 4: 243 (1527); jfr 11 b. Jagh wil affläggia then gamble waane. Brasck Förl. son. F 1 b (1645). Aflägga sjelf de fel .. (man) bestraffar. Kellgren 3: 149 (1781). Det modet är aflagt. Widegren (1788); jfr 1 b α. Innesluten .. i sin skrifkammare, aflägger .. (smädeskrifvaren) all blygsel. Leopold 3: 406 (1801, 1816). En ond vana är lätt tagen, men ej lätt aflagd. Franzén Pred. 1: 156 (1841). — (numera föga br. uttr.) Retta ock affleggia gammul misbruck. L. Petri Dial. om mess. 74 (1542); jfr 11 b. Thet Hedniska begrafnings sättet .. war aflagt. Peringskiöld M. Upl. 189 (1710). Leijon .. som aflagt sin Grymhet. Ehrenadler 687 (1723). Aflägga sin gamla Tro. Dalin Hist. 1: 657 (1747). (Katterna) aflägga nästan aldrig tjufarten. Retzius Djurr. 37 (1772). Det köttsliga sinnet (bör) afläggas. Hagberg Pred. 2: 92 (1815). Flera utskylder (hafva) aflagt sin .. natur af bevillning. Geijer II. 4: 40 (1836). (Han) aflägger .. aldrig sitt hat till Danmarks rike. Mellin Nov. 2: 208 (1849, 1867). — (†) (Luther) haffuer (enl. P. Eliæ) aflagdt all äre och dygd(,) lydelse (dvs. lydnad) och hörsamheet. O. Petri P. Eliæ A 2 b (1527). All owilie skulle affleggias på bådha sidhor. Dens. Kr. 182 (c. 1540). God werck äro hos fast monga aflagd. Swedberg Sabb. ro 20 (1700, 1710). Aflägga .. (en) öfvertygelse. Ödmann Str. förs. II. 2: 49 (1803). — särsk.
α’) (föga br.) i förening med inf.: lägga bort (att). Aflägga at, quitter l’habitude de. Weste (1807). A(flägga) .. att dricka. Meurman (1846). — jfr: Latinska språkets lärande (bör) icke .. afläggas. Rosenstein 3: 41 (1796).
β’) (mindre br.) om förut vanligt användande l. bruk af ett föremål l. ämne. Bruket af Glosböcker har blifvit aflagdt. Försl. t. skol-ordn. 110 (1817). Svagdricka och öl äro (vid kardialgi) skadliga och deras bruk bör derföre afläggas. Hwasser Sm. skr. 1: 313 (1839).
γ’) (föga br.) närmande sig b β; om gemensamt företag. (Räfstetingen) hade i många år varit .. aflagde, eller åtminstone försummade. Hallenberg Hist. 3: 145 (1793). Småningom aflades (de hedniska) offren. Geijer II. 2: 158 (1832).
b) om ngt (mer l. mindre) konkret. som man begagnat l. användt: lägga bort, upphöra att bruka.
α) (föga br.) om enskildt föremål. Wij (skola) thet gambla testamentet .. icke .. kasta j wrå, såsom een gammul afflagd book. P. Erici 5: 297 b (1582).
β) (numera mindre br.) om ett helt slag af föremål osv.; i sht i pass.: läggas bort; komma ur bruk; blifva urmodig. Nu långe sedan aflagde mönster. Stiernhielm Fateb. Föret. (1643). Vid Hedendomens slut .. begynte Runorne at afläggas i almänna .. skrifvelser. Dalin Hist. 1: 237 (1747). Elg-gropar .. äro i sednare tider aflagde. Hülphers Norrl. 3: 60 (1777). Nu äro .. (dessa melodier) aflagde och glömda. Ödmann Hågk. 67 (1801). I Athen kom .. (flöjten) på modet, men aflades, då man fann, .. att den vanställde ansigtet. Palmblad Fornk. 1: 113 (1843). De gröna curaçaoskalen äro nu aflagda (i medicinen), emedan de ofta förfalskades. Sandahl i NF 12: 1553 (1888).
Anm. till 3. Särsk. då verbet har pass. form o. agent ej finnes utsatt, är det vid ä. ex. stundom omöjligt att afgöra, om ordet bör föras hit l. till 11 b.
B)
4) [efter t. ablegen; jfr holl. afleggen; jfr äfv. LÄGGA (ägg)] (†) afbörda sig (lifsfrukt o. d.); bringa (afföda) till världen; i sht om äggläggande djur: lägga. Tordyfwelen .. aflägger (om vintern) sina Ägg. Rudbeck Atl. 2: 343 (1689). Willfogel, hwilka flyga hwar Wåhr .. att här i Norden afläggia sitt Afwel. Därs. 3: 417 (1698). Styng(-flugan) .. aflägger (årligen) tvänne generationer. Modeer i VetANH 7: 157 (1786). Sättet huru ägg eller ungar afläggas (af infusionsdjuren). Dens. Därs. 13: 108 (1792).
5) (†) om afbördande l. gäldande af skuld o. d.
a) med sakobj.
α) [fsv. afläggia skuld; jfr mnt. afleggen, ä. t. ablegen] afbörda sig (en skuld); gälda, betala. (Dessa penningar hafva vi) brukat .. til at affläggia någhon skuld, som wår .. Fadher effter sigh låtit haffuer. A. J. Gothus Thes. 3: 66 (1619). Skuldens afläggande. RARP 6: 157 (1657). jfr: (Detta har förorsakat) Chronan een stoor bekostnadt, den icke ähr medh .. 80 tusendh richsdaler att afflegga. RP 5: 177 (1635).
β) [jfr mnt. afleggen] (till ngn) erlägga l. utbetala (i sht ngt, som man är skyldig att prestera). Civ. instr. 21 (1594). Afläggia til Staden .. 5. Daler Silfwermynt. Stiernman Com. 1: 747 (1619). Edher sold .. är edher (icke) i rättan tidh aflagd. Schroderus Liv. 346 (1626). Skulle någon .. andra resan .. med Penningar wilia lösa sig, ifrån .. (pliktpallen), så aflägge dubbelt så mycket som första gången. Kyrkol. 9: 4 (1686). Nordberg 1: 543 (1740). — närmande sig α, om utskylder. Medh .. (vinsten) affleggia sin skatt och pålaga. Schroderus Uss. H 1 a (1626). RP 5: 133 (1635). Konungens .. tull, som af ålder har varit satt, aflägga och betala. Nordberg 1: 643 (1740).
b) [jfr mnt. afleggen, ä. t. ablegen, båda än med dat.-, än med ack.-obj., betecknande person] med personobj.: betala l. ersätta l. godtgöra (ngn med ngt); i sht om person, som har l. gör anspråk på att erhålla ngt.
α) [jfr d. en godt aflagt embedsmand] betala, aflöna. Menige man skulle sammanskiuta, hwar medh thet fremmande Krijgzfolcket .. kunde blifwa aflagdt och betalt. Schroderus Liv. 390 (1626). jfr: The .. (äro) medh nödachtigh (dvs. nödtorftig) betallningh .. aflagde. Rääf Ydre h. 3: 183 (1640).
β) förse (yngre medlemmar af regenthus med apanage l. dotation). Äre flere (än tre) af Konunga ätt till, the skola afläggias medh lösörom (dvs. -ören), och eij medh Landom och Borgom. Lagförsl. 24 (1609); jfr γ slutet. — utstyra (prinsessor med brudskatt). RR 9 Juli 1544. Konunge och Furste döttrer .. medh .. Brudeskatt afläggie och försee. Stiernman Riksd. 1: 574 (1604).
γ) ställa (ngn) till freds (medelst ngt, som han erhåller i st. f. det, som han eg. har att fordra l. fordrar); förnöja; ersätta. (G. I) tänkte .. att med betalningen (af ett lån, som biskopen begärt) skulle gå långsamt til. Ty wille Konungen heller .. med en äreskänk aflägga honom. S. Elofsson i HSH 12: 106 (1599); jfr Tegel G. I:s hist. 2: 371 (1622). — särsk. [jfr mnt. afleggen, ä. t. einen erben ablegen] (medelst penningersättning) förmå (ngn arfsberättigad) att afstå från andel i arf; utlösa. Han .. sine Samarffuinger medh penninger .. aflägger. RARP 3: 269 (1642).
δ) (gm tomma artigheter l. undflykter o. d.) göra sig kvitt; afspisa. Wij .. bliffwe szå med ett ringe breff afflagde. RR 30 Juni 1545, fol. 221 b. jfr: (Då E. XIV ångrat sitt löfte att gifva hertig Johans gemål till äkta åt storfursten,) var (honom) bångdt (dvs. var han orolig för), huru kunde han aflägga (de ryska) sändebuden så att deras Storfurste icke deröfver blefve vred. S. Elofsson i HSH 12: 157 (1599); jfr γ.
Anm. till 5 b. Denna anv. torde vara utvecklad ur den under a β upptagna bet. ”erlägga (ngt till ngn)”, dock under inflytande af bet. ”skaffa bort”, ”aflägsna” (jfr C); i flere till 5 b hörande fall kan man i ordet inlägga bet. ”göra sig fri från l. kvitt (ngn)”.
6) [jfr mnt. afleggen; sannol. nära anslutande sig till 5 b; jfr anm.] (†) med skäl o. bevis affärda (en motståndare, ngns framställning osv.); expediera, vederlägga. Mickel aflägger mästerliga sin wederpart. Fosz 153 (1621). Hwilka wilfarelser wij redho .. omrördt och aflagdt haffue. P. L. Gothus Underv. 299 (1626). Därs. 301. Chronander Bel. B 8 b, C 5 a (1649).
7) afbörda sig l. göra ifrån sig l. framlägga l. prestera l. fullgöra (ngt, som man har sig ålagdt l. förelagdt); företrädesvis i högtidligare, officiella uttr.
Anm. De uttr., i hvilka ordet ingår med denna bet., äro i allm. bildade efter t. mönster. Därjämte synes man i ngra fall böra antaga (medelbar l. omedelbar) inverkan af mlat. deponere, fr. déposer (se särsk. e α). I dessa fall o. sannol. i ngra andra (jfr särsk. de uttr., som afse vördnads- l. artighetsbetygelser) torde i verbet ingå bibegreppet af ett nedläggande framför ngns fötter l. inför ngn.
a) [jfr ä. t. eine schuldigkeit ablegen] (†) om skyldighet, som tänkes hvila på ngn (jfr 5 a α); uttr. afser stundom pliktenlig vördnadsbetygelse; jfr b. OSPT 1686, nr 51, s. 6. (Vissa människor) mena at the hafwa .. fullkomliga aflagdt sin skyldighet, när the en eller annan gång .. bedit hafwa. Swedberg Sabb. ro 1574 (1690, 1712); jfr Lind (1738), Möller (1790). Aflägga .. sin skyldighet med upvaktning hos en. Serenius (1741); jfr c.
b) om vördnads- l. artighetsbetygelse o. d., som man pliktenligt l. formenligt afbördar sig.
α) (numera föga br.) i allm. A(flägga) vördnads- ell(er) undergifvenhetsbetygelse. Nordforss (1805); jfr Weste (1807). Aflägga sin hyllning. Strinnholm Hist. 5: 44 (1854). — (†) Derpå aflade de sin wördning hos Peppa. Runius Genues. 18 (1709).
β) (†) om äreskänk: framlägga, framlämna; jfr 5 a β. Sedan .. Förähringarne och Wärfwet woro aflagde (af sändebuden). Girs G. I:s hist. 231 (1630); jfr d. Konungen i Swerige .. hafwer (gm sina sändebud) låtit för Stoorförsten .. stora præsenter afläggia. N. Av. 1 Maj 1656.
γ) [jfr t. grüsse ablegen] (†) om hälsning: bringa, framföra; ofta närmande sig e. Celsius G. I:s hist. 250 (1746, 1792). Konstapeln aflade vår hälsning med fyra skott. Wallenberg 202 (1771). Sedan de sammanträdande först för hvarandra sin helsning / Aflagt. Adlerbeth Ov. 176 (1820). — närmande sig d: framföra (frånvarande persons hälsning). Min Systers hälsningh till .. g(refve) Piper hafv(er) iagh aflagt. Carl XII Bref 32 (1699). Nordberg 1: 55 (1740).
δ) närmande sig e, om muntligt l. skriftligt uttalande, som innebär vördnads- l. tacksamhetsbetygelse, artighetsbevis o. d. Aflägga (sin) tacksägelse. OSPT 1686, nr 16, s. 4. Statsekret. Schröderheim lär sjelf aflägga sin und(erdåniga) tacksägelse för E. K. M:ts nådiga hågkomst. Rosenstein 3: 372 (1788). Med .. dagens post aflägga min skyldiga tacksägelse för .. (Edert) bref. Tegnér 5: 138 (1818). — [jfr t. seinen glückwunsch ablegen] (numera mindre br.) Aflägga (sin) lyckönskan. 2 RARP I. 2: 13 (1720). Schönberg Bref 2: 301 (c. 1778). SAOB (1870). — (föga br.) göra (ursäkt). Den ursäkt jag pliktig är, at .. aflägga. Tessin Bref 1: 280 (1753). jfr: Den afbön han (dvs. den, som skall undergå kyrkoplikt) .. här aflägger. Handb. 1811, s. 137. — (†) framföra. Affläggja för Senaten condolentzen och gratulationen. RP 3: 204 (1633); jfr d. Aflägga sin compliment. 2 RARP I. 1: 3 (1719) [jfr holl. een kompliment afleggen]; jfr OSPT 1686, nr 16, s. 6, Bligh 103 (1795).
c) [jfr t. einen besuch ablegen] om (skyldighets- l. höflighets-)besök: göra; vanl. anslutande sig till b. Aflägga (sin) visit hos ngn. N. Av. 17 April 1656. (Jag) aflade .. mitt afskedsbesök hos mina välgörare. Cederborgh Ungd. tidsf. 3: 30 (1834). Någon af de kungliga personerna skulle aflägga ett besök vid lärosätet. C. F. Dahlgren enl. Kindblad (1867). De Geer Minnen 1: 145 (1892). — jfr: (†) Afläggia en ödmiuk .. upvacktning hos (ngn). 2 RARP I. 2: 12 (1720); jfr Deleen (1829).
d) [jfr t. eine kommission, eine botschaft ablegen] (†) om ärende l. uppdrag: uträtta, framföra; ofta närmande sig e. Sänningebudh, hwilke .. på thet Latiniske Tungomålet afflade sine Wärff och Ährender. Skytte Und. 16 (1604); jfr under b β. Efter .. Hof-Rådet hos Hertigen en Commission aflägga måste. Humbla 125 (1740). Ad. prot. 1786, s. 167.
e) om muntlig l. skriftlig framställning: framlägga, framföra, frambära, framställa, afgifva.
α) [jfr t. einen eid, ein bekenntnis, ein zeugnis ablegen; jfr äfv. mlat. deponere, fr. déposer] På Rådstugun .. afläggia sin Borgare Ed. Stiernman Com. 1: 747 (1619). The .. monga strenga eder, som afleggias på Herrans heliga Bibel. Swedberg Sver. ol. 19 (1710). (Då) jag denne .. bekiännelsen aflade. Humbla 194 (1740). Vittnesmåls afläggande. Boëthius Nat. 193 (1799). Aflägg .. din Tros-bekännelse! Handb. 1811, s. 87. Aflägga en försäkran. Björkman (1889). (Vid bragebägaren) aflades löfte om en eller annan storbragd. Läseb. f. folksk. 339 (1892). — bildl. med saksubj. (Thomanders) predikosamlingar aflägga ett högt talande vittnesbörd om hans utomordentliga gåfvor. Ljunggren i SAH 41: 46 (1866).
β) Aflägga berättelse (i sht om redogörelse, som afgifves inför myndighet l. öfverordnad). 2 RARP I. 2: 322 (1720). Brahe .. aflade i rådet berättelse om tillståndet i nämnde landsort. Fryxell Ber. 8: 120 (1838). De Geer Minnen 1: 231 (1892). jfr: Nu återvände rekognoscörerna för att aflägga rapport. E. W. Dahlgren Stanley 2: 284 (1890). — med öfvergång till γ: Aflägga redogörelse. Rydberg Vigg 20 (1875, 1883).
γ) [jfr t. rechenschaft, rechnung ablegen] Aflägga räkenskap l. redovisning. Dalin (1850). — (numera föga br. uttr.) De pund, .. för hvilkas nyttjande .. vi en gång skola besked aflägga. Tessin Bref 2: 161 (1754). Aflägga .. räkning (dvs. räkenskap). Lindfors (1815); Jungberg (1873).
δ) (†) delgifva l. verkställa (stämning). Håller then sigh undan som tilkäres .., låte thå Stämningen afläggias i Huuss hans. Sjöl. Skipml. 3 (1667).
ε) [jfr t. eine rede ablegen] (†) (pliktenligt l. vederbörligen) hålla (ett tal). Alströmer Præs. i VetA 1745, s. 3. — närmande sig d. (Gesanten varder) sitt anbringande .. vppå Rådhuset afläggiandes. N. Av. 18 Sept. 1656.
f) [jfr t. eine probe ablegen] om prof. Aflägga undervisningsprof för sökt lärarebefattning. Aflägga prof på lysande vältalighet. Heysig-Ridderstierna i 2 Saml. 10: 86 (1681). (Lärare,) som de föreskrefne profven rätteligen och till godt nöje aflagt hafva. Gymn. o. scholæ ordn. 1724, s. 28. Aflägga .. (ett) specimen. Nordin Bet. XLIV (1785). Aflägga godkändt mästareprof. SFS 1825, nr 9, s. 129. (Han) aflade .. sitt första prof, som anförare, på det mest lysande sätt. Franzén Minnest. 3: 278 (1836). Efter aflagda lärdomsprof .. lemna universitetet. Manderström i SAH 27: 23 (1853). — [jfr t. ein examen ablegen] Aflägga .. Studentexamen. Betänk. ang. underv. 1828, s. 160. — Aflägga (sitt) lärospån (ss. krigare). Fryxell Ber. 6: 147 (1833).
g) (†) med framhållande af den förelagda uppgiftens utsträckning l. omfattning: fullständigt göra ifrån sig, blifva färdig med, fullborda.
α) [jfr t. nach abgelegter reise] om färd l. resa. Dahlberg Dagb. 63 (c. 1660). Thå .. (skepparen) Reesan lyckeligen afflagt hafwer. Sjöl. Skipl. 5 (1667). — om väglängd: tillryggalägga. Sedan jag 14 mihl fram och åter aflagt hade. Dahlberg Dagb. 110 (c. 1660). bildl. om tid: Som jag åter .. ett mitt Elendighets åhr aflagt. Därs. 264 (1679).
C)
8) (†) (från ett ställe) till annan ort lägga l. förlägga l. förflytta. — särsk.
a) [jfr fsv. läggia VGL I JB 12] om väg. När så skifftas skall, .. bör wäger först af alla bya ägor afflagd wardha. Lagförsl. 365 (1684). — jfr LÄGGA (väg af förra stället).
b) [jfr fsv. läggia i bet. förlägga (lägerplats osv. ngnstädes)] Wij .. (hafva) befaledt ther ifrå afflegge thet borgeläger som ther warit haffwer. Hist. bibl. 1: 200 (1572).
9) [jfr fsv. läggia, förlägga, postera, samt LÄGGA (krigsfolk i borgläger osv.)] (†) förlägga, inkvartera (krigsfolk). Knecterne som afflagt äre j the små steder. G. I:s reg. 11: 53 (1536). Wåre Landzknechter haffue nu i thenne .. winter .. warit afflagde hoss the gode män aff adelen och presterne ther i Småland. Därs. 13: 260 (1541). När .. (adelsmän) skulle i någon Herrafärd eller Reesa (inom landet), tå blefwe the .. afflagde för Land-redh (dvs. hade jämte sina hästar kvarter hos allmogen), så at the hade frijt Fohr och Fordenskap så länge the woro på Resan. Brahe Oec. 123 (1585) [jfr fsv. läggia hästa for landredh]. — jfr: Then som sig sielf locerer (dvs. logerar) och aflägger til herberge annorstädes än han af sin Förrier (dvs. furir) beskedd (dvs. beordrad) är. Schmedeman Just. 40 (1560).
10) [jfr mnt. o. holl. afleggen, t. ablegen] (†) sjöt. lägga ut (från land), afsegla; jfr AFLÄGGNING 3.
a) om sjöfarande. (Konsuln kom till) Macedonien then andre daghen, sedhan han ifrå Brundusio lööst giorde och afladhe. Schroderus Liv. 399 (1626). Därs. 474.
b) om fartyg. Schroderus Liv. 404 (1626). Som dhe frempste (båtarna) vore aflagde ifrån landed. A. Oxenstierna Skr. 1: 108 (1627).
11) [jfr fsv. afläggia, ä. d. aflægge, mnt. afleggen] eg.: borttaga, bortskaffa, aflägsna.
a) (†) undanrödja, göra slut på; med (mer l. mindre) abstr. sakobj. Jagh förhoppas medh Gudz hielp all Fiendskap at afläggia. N. Av. 14 Maj 1657 (yttradt af ryska sändebudet). jfr AFLÄGGNING 3. — med indirekt (person)obj. Afläggia androm den opinion, som dhe kunne hafwa, att det förnämbste Ståndet icke skulle sökia Rijksens wälfärdh. RARP V. 2: 24 (1655). — jfr: Then tijdh .. (Kristus) wardher aff leggiandes all herradöme, och alla offuerheet och wälligheet. 1 Kor. 15: 24 (NT 1526; öfv. 1883: har tillintetgjort; Luther aufheben wird).
b) (†) afskaffa, upphäfva, aflysa. The andre (helgdagarna) aflegges af biscopene, epter som hvar stichtes läghlighet tilsegher. RA 1: 120 (1529); jfr Bælter Cerem. 210 (1762). (Det står icke i vår makt) att aff leggie honum (dvs. skatten) .. vtan .. Rikisins rådz rådh och samtyckie. G. I:s reg. 7: 91 (1530). Wij (ville) sådana vlaghligh .. marcknadt affkorta och affleggie. Därs. 12: 174 (1539). (Judarna) äro wredhe .. therföre, at wij theras Lagh affleggia wilie. 1 Mack. 6: 59 (Bib. 1541). Syr. 49: 3 (Därs.). (Socknegången) kan .. icke afleggias uthan Scholarnas stora förminskningh. Thyselius Handl. lärov. 1: 153 (1624); jfr 3. — oeg., med rent konkret obj. (jfr AFLYSA I 1 c, d), betecknande:
α) ställe, ort o. d. Gambla lödesö är afflagdt och borgarene hijdt flyte (dvs. flyttade) til nylödesö. G. I:s reg. 5: 149 (1528); jfr Tegel G. I:s hist. 1: 214 (1622). Olaga hampner (dvs. hamnar) .. affleggias. G. I:s reg. 7: 413 (1531).
β) person. G. I:s reg. 3: 45 (1526). Ath alle the vnuttige krögere vförsumeligen bliffue affschaffede och aldelis afflagde. FH 1: 237 (1542).
Anm. till 11 b: jfr anm. efter 3.
12) [jfr fsv. afläggia i bet. bilägga, uppgöra, afgöra] (†) uppgöra. Att dhe (dvs. de med Ridderskapet o. Adeln underhandlande riksråden) så wida saken med eder Aflagt hafwa. RARP 3: 236 (1642). — afgöra, bestämma. (Liksom om) hans Nådhe eller wij (rikets råd) wille affläggia, at inge Biskopar skole wara. Tegel G. I:s hist. 1: 174 (efter handling af 1527). — Anm. Den negation, som i sist anf. ex. ingår i obj.-satsen, är möjl. att fatta ss. pleonastisk; i sådant fall bör detta ex. ställas under 11 b.
13) lägga (ngt) åt sidan l. undan l. afsides, i sht för visst ändamål. De vackraste äpplena äro aflagda åt dig. Ställ om, att tre konsertbiljetter afläggas (dvs. reserveras) för vår räkning. Bligh 184 (1795). Vid festen Theoxenia (plägade man) aflägga en skänk för Pindari efterkommande. Tegnér 3: 509 (1816). Papper, hörande till prost- och pastorsexpeditionen, hvilade i sina ordentligt aflagda högar. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 6 (1832). Vid måltiderna aflades (hos romarna) spis för .. (penaternas) räkning. Törnebladh i NF 12: 982 (1888). jfr: Affläggia, .. seponere. Lex. Linc. (1640). — särsk.
a) om penningar o. d.: lägga undan (ss. besparing l. för särsk. ändamål); afsätta. Af sin inkomst aflägger han årligen en viss summa för de fattiga. Thyselius Handl. lärov. 1: 41 (1621). Aflägga något för kommande behof. Livijn 1: 245 (1817). Allt hvad jag kan spara och aflägga, skall jag gifva dem. Almqvist Det går an 149 (1839). Aflägga någon del af sin inkomst. Bergstedt Arbetet 98 (1872).
b) spelt. Aflägga kort, d. ä. lägga tillsides. Lindfors (1815); jfr Meurman (1846). De jettoner, som spelarne aflägga .. för att .. hålla räkning på turernas antal. Dalin Fr. o. sv. lex. (1843, under queue).
c) om voteringssedel. Ordföranden (skall) vid hvarje omröstning, förr än sedlarne upräknas, en bland dem uttaga och genast förseglad aflägga .. Är pluraliteten redan vunnen, bör den aflagde sedeln .. genast förstöras. Riksdagsordn. 1810, § 53; jfr Riksdagsordn. 1866, § 60.
d) post. Bref .. (, som) till lättnad vid brefutlemningen varda sammanförda och uti gemensamt fack aflagda. Geijer Postförf. 17 (1866, 1890).
e) (hvard.) oeg., om platser: reservera. Var så goda och stig fram, mina herrar! .. Här ä’ platser aflagda! Hedberg S. k. ungdom 15 (1869).
14) [jfr t. die schrift ablegen] boktr. lägga (uppsatt stil) tillbaka i kastens olika fack. Aflägga stylar. Möller (1790). Sedan tryckningen är verkstäld, vaskas formarna .. och återvända derefter till sätteriet, der stilen aflägges, d. v. s. typerna åter inläggas i sina särskilda fack. Uppf. b. 1: 565 (1873). NF (1875). jfr: Aflägga en form (dvs. de i en boktryckarform befintliga stilarna). Dalin Fr. o. sv. lex. (1842, under distribution). Nordin Boktr. 131 (1881).
15) tekn. med afs. på maskin: i vederbörlig ordning på vederbörlig plats (ned)lägga (ett från annat håll upptaget material). Skördemaskiner .. hafva ett bakom knifven .. fäst bord, på hvilket säden sammanföres och aflägges i till kärfvar lämpliga högar. Juhlin-Dannfelt 362 (1886). jfr K. af Geijerstam i NF 14: 1403 (1890). — jfr HAND-, SJÄLF-AFLÄGGANDE, AFLÄGGARE I 2 o. ssgr under AFLÄGGNING; jfr äfv. ILÄGGA.
16) [ss. konstterm lånadt från holl. afleggen l. t. ablegen, hvilka ord, använda om växters fortplantande, eg. torde betyda nedlägga, dvs. nedböja o. lägga (i jorden); jfr d. aflægge; jfr äfv. fr. coucher] trädg. fortplanta växter därigenom, att gren, kvist l. stjälk böjes ned i jorden för att slå rot. (Nejlikor) ökas alldrabäst medh afläggiande. Rålamb 14: 57 (1690). Aflägga, är uti Trägårdskonsten, at nedböja qvistar .. och betäcka dem med jord tils de slagit rötter. Fischerström 1: 10 (1779). — obj. är
a) [jfr t. reiser ablegen] gren osv., som nedböjes. Grenar af lindhäckar (kunna) nedböjas och afläggas. Lundström Trädg. 390 (1831, 1852). Skottet som skall afläggas. Lindgren Trädg. 1: 53 (1872). jfr: Den aflagda telningen frodades märkbart. Kindblad (1867).
b) [jfr t. pflanzen ablegen] växt, som fortplantas gm afläggare. Coucher la vigne, afleggia en vjnranka. Möller (1745); jfr a. När Neglikor afläggas. Fischerström 1: 150 (1779). Ström 250 (1830, 1846). Jorden hvari afläggning sker bör .. vara .. så bördig som växten, hvilken aflägges, kan fördraga. Lindgren Trädg. 1: 53 (1872).
17) [efter t. bienen ablegen; jfr d. aflægge bier] i biskötsel: grunda (ett nytt bisamhälle) på artificiell väg, gm utbrytning ur äldre kupa. Aflägga med kupor. Fischerström 1: 626 (1779). Ableger .. en aflagd bistock. Deleen (1836). Om bien ej vilja svärma, är det bäst att aflägga en särskild bistock. Kindblad (1867). Dahm Biet 104 (1878). — jfr AFLÄGGARE II 3, AFLÄGGNING 9.
Anm. till 17. Denna bet. grundar sig sannol. på en redan i t. genomförd utveckling ur 16. För denna uppfattning talar särsk. den motsv. bet.-utvecklingen hos AFLÄGGARE, AFLÄGGNING; jfr: Et sådant konstigt förökande (af bisamhällen) .. har fått namn af Afläggning eller Afläggare .. (,) Et bekant konstord hos Trägårdsmästare. Fischerström 1: 620 (1779).
Spalt A 343 band 1, 1898