Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFLÄKA a3v~lä2ka l. AFLÄCKA ~läk2a, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. aflække, holl. afleken o. aflekken, t. ablecken]
(numera knappast br.) droppvis afrinna. På Mäsken bär man kalt Watn, och låter det sedan sakta afläckia till Spijs-Öhl. Rålamb 13: 77 (1690). Afläcka. Dähnert (1784). — jfr LÄKA (v.1) AF.

 

Spalt A 363 band 1, 1898

Webbansvarig