| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFMAGRA a3v~ma2gra (a`fmagrad Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
— jfr MAGRA AF.
1) om människor o. djur l. om kroppsdel: (småningom) blifva mager l. magrare l. förlora hullet. Afmagrad. Holmberg (1795, under ramaigrir). Efter Februari månad skall björnen småningom afmagra, tills hvilotiden är förbi. Nilsson Fauna 1: 202 (1820, 1847). Den fina .. handen, så afmagrad, att hvarje åder syntes derpå. Carlén Klein 263 (1838). Emedan hon ingen spegel hade, visste hon icke huru starkt hon afmagrade. Almqvist Grimst. 25 (1839). Afmagring beror på atrofi af den under huden rikligt förhandenvarande fettväfven. Key i NF 1: 1291 (1876). — [jfr d. afmagres] (föga br.) AFMAGRAS i intr. bet. Pagels i Kongo 2: 22 (1888).
2) om jord.
a) (mindre br.) intr.: (småningom) aftaga i bördighet; blifva mager l. magrare. Almqvist (1842). Jorden afmagrar snart betydligt, om den icke gödslas. Kindblad (1867).
b) (föga br.) tr.: göra (jord) mindre bördig; utmagra. Vexter, uppdragne på åkerjord, som aftagas innan de gå i frö eller frugt, .. afmagra (ej) jorden. Berzelius Kemi 4: 87 (1827).
Spalt A 379 band 1, 1898