| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFNAPPA a3v~nap2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
nappa (ngt) från ngn l. ngt; nappa bort. Fisken har a(fnapp)at betet. Meurman (1846). Dalin (1850). E. Lundquist Nansen 94 (1891). — (†) afplocka (ngt). Fruchten .., när hon är mogen, blifwer afnappat. Schroderus Comen. 117 (1640, 1647). Afnappa, afplåcka, decerpere. Wollimhaus Syll. (1649). Dict. Hamb. (1700). — Anm. Hellre NAPPA AF (utom i part.).
Spalt A 395 band 1, 1898