| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFPINA a3v~pi2na, v. -ade (se för öfr. PINA, v.). vbalsbst. -ANDE.
gm pinliga medel l. gm att pina (ngn) förmå (honom) att lämna ifrån sig l. afgifva (ngt); afpressa l. aftvinga (ngn ngt). Wikforss (1804, under abpeinegen). Meningen vore att i all tysthet afpina dem en bekännelse. Rydberg Frib. 330 (1857, 1866). Lundell (1893). — jfr PINA AF.
Spalt A 404 band 1, 1898