| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFPOLLETTERA a3v~pol1äte2ra l. -et- (se för öfr. POLLETTERA), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. —
1)
a) mil. med vederbörligt intyg (eg. med pollett, sedermera med AFPOLLETTERINGSSEDEL) förse o. (till sjukhus) afsända (sjuk l. sårad af manskapet vid en trupp). (Svensken) släpar sig heldre fram med kamraterna som sjuk eller blesserad, än låter afpollettera sig. Wingård Minnen 2: 27 (1846). Tj.-regl. 1858, 1: 172. jfr: Vi körde benet af en fet häst, .. som blef, efter besigtning och afpollettering som ohjelplig, en läckerbit för några Polackar. Wingård Minnen 2: 52 (1846).
b) sjöt. före ett örlogsfartygs afmönstring l. en sjöexpeditions slut för sjukdom l. af annat laga skäl (från fartyget) afskeda (inmönstrad person). Regl. f. fl. 1834, 1: 3. Nissen i NF (1875). Kadett, som blifvit för sjukdom från kadettfartyget afpolletterad. SFS 1879, nr 26, s. 16. Därs. 1881, nr 74, s. 3.
2) (mindre br.) vederbörligen pollettera (järnvägsbagage). Nu äro mina saker ändtligen afpolletterade.
Spalt A 408 band 1, 1898