Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFPRYGLA a3v~pry2gla, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. afprygle, nnt. afprägeln, t. abprägeln]
1) (†) gm prygel aftvinga (ngn ngt). Wikforss (1804, under abprügeln). — jfr: (Ivan Vasiljevitsch) hade .. sin Stothållare .., som them affpryglade åhrligen at vthgiffua en stoor Summa Penningar. Petreius Beskr. 1: 56 b (1614).
2) (mindre br.) vederbörligen l. grundligt prygla, genomprygla; med prygel afstraffa. Mig .. hände .. at jag .. i Naumburg .. är afpryglad vorden. Humbla 170 (1740). Ekblad Lib. mem. (1764, under deverberare). Afprygla .. Gifva någon fulla antalet af ådömda prygel. Dalin (1850).
3) (föga br.) slå tvärt af l. i tu (ngt) gm prygling. Jag a(fprygla)de två hasselkäppar på honom. Dalin (1850).
Anm. I bet. 3 (utom i part.) hellre PRYGLA AF.

 

Spalt A 411 band 1, 1898

Webbansvarig